Evangeliska frikyrkans beslut att först välkomna Kristna regnbågsrörelsen som utställare till Torp och att sedan backa från detta efter kritik, hot och hat, har skapat starka reaktioner, som Dagen skrivit om. Örebro kommuns gymnasienämnd har nu beslutat att inte samarbeta med Torpkonferensen kring feriearbetare.
Hat och hot borde över huvud taget inte förekomma i kristna sammanhang. Kärlekslösheten kristna syskon emellan är under all kritik. Är det vittnesbördet vi vill att kyrkan ska ha i samhället? Det är något annat helt än Frälsarens bön om de kristna: ”Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig”.
Enhet kräver förmåga att hantera mångfald. Man kan vara oenig i sakfrågorna, men det är aldrig ett frikort till att agera kärlekslöst.
[ Kritik när EFK nekade Kristna regnbågsrörelsen på Torp: ”Känner sorg” ]
Oavsett vad man anser om Kristna regnbågsrörelsen skulle den inte ha medverkat i gudstjänster. Den skulle ha funnits som utställare på området. Att fjädern om Regnbågsrörelsens närvaro blev en stor höna beror dels på att det i EFK pågår en diskussion om äktenskapssyn och huruvida man som samfund kan leva med olika äktenskapssyner. Som kongretionalistiska frikyrkor finns det inga officiella läroämbeten utan teologin formas av gemenskapen i de lokala församlingarna. Faktum är att de flesta samfund på medlemsnivå lever med två äktenskapssyner.
I den polarisering som nu har uppstått verkar inte vissa konservativa förstå kongregationalismen och vissa som vill driva en liberalare äktenskapssyn inte förstå vad det innebär att höra ihop i en rörelse. Det är utmaningar flera samfund delar. Och mitt i denna pågående debatt får Regnbågsrörelsen sitt första ja någonsin att medverka på EFK:s sommarkonferens. En del som vill vaka över en fortsatt konservativ äktenskapssyn reagerade kraftigt. Vissa alltså långt över alla rimliga gränser.
Det skapar en farlig praxis om man som kyrka böjer sig för hot och hat.
— Frida Park
EFK:s ”ja” och sedan ”nej” blev dubbelt olyckligt. Det skapar en farlig praxis om man som kyrka böjer sig för hot och hat. Dessutom bidrar beslutet till att sprida en felaktig bild av EFK som varandes ett samfund där hbtq-personer portas. Ja, som om EFK vore en rörelse som inte värnar alla människors okränkbara och lika värde. Så är inte fallet. Men Örebro kommun kan bara agera utifrån den information som finns; att Kristna regnbågsrörelsen inte får vara utställare på Torp, och väljer därför att inte skicka ungdomar till en arena dit de kanske inte skulle känna sig välkomna.
Svenska samfund har vid det här laget en viss vana av när stat och kommuner agerar som en disciplinerande överhöghet mot kyrkan. Och ja, det finns en fäbless hos politiker att till exempel med hjälp av villkorade bidrag försöka styra trossamfundens inre liv och uttolkning av sina egna urkunder, vilket i sig är mycket problematiskt.
Men i den här soppan finns det bara förlorare. De enda vinnarna är hatarna och hotarna, och de som vill spä på en olycklig polarisering ytterligare. Så outsägligt sorgligt.
[ Örebro kommun bryter med Torpkonferensen efter att Kristna regnbågsrörelsen portats ]
