Europa – vi har ett resultat. Eller ja. Riktigt så enkelt och tydligt som i Eurovision var det kanske inte när rösterna till Europaparlamentsvalet under söndagen sammanfattades. Visst finns det ett resultat, men resultatet spretar åt olika håll.
I Sverige firade såväl Vänsterpartiet som Miljöpartiet att man gått framåt. Vänsterpartiet ökade med drygt fyra procentenheter medan MP gick framåt med drygt två procentenheter och nu ser ut att ta ännu ett mandat. Socialdemokraternas tradition att i varje EU-val minska bröts i och med en liten uppgång. Totalt sett en svensk vänstervåg.
Att Miljöpartiet blev valets tredje största parti är utan tvekan en skräll. Sverigedemokraterna har ökat i varje nationellt val sedan de kom in i riskdagen 2010 – fram tills i söndags. SD-valvakorna – som brukar vara uppsluppna tillställningar – präglades av sammanbitna käkar. Många frågar sig nu om peak-SD är nådd?
De bakomliggande orsakerna till valresultatet är naturligtvis flera, men kan i Miljöpartiets fall förklaras med att många väljare känner en oro inför klimatet och att man på europeisk nivå vill stärka de politiker som man upplever arbetar för mindre utsläpp. Att i valrörelsen ha fokuserat på klimatet – och inte på någon av de wokeanstrukna kulturkrigsfrågorna som man i nationella val tenderar att dras till – tycks vara en framgångsfaktor som språkrören Lind och Helldén gör klokt att beakta.
[ Jubel på KD:s valvaka: ”Det är en jättevinst för vårt parti” ]
I Europa som helhet är det dock knappast några vänstervindar som viner. Snarare är det ytterhögern som gått framåt: I Österrike gick det nationalkonservativa FPÖ framåt och blev näst största parti; AfD blev näst största parti i Tyskland; i Frankrike blev Nationell samling, tidigare Front National, det i särklass största partiet och samlar nu fler Europaparlamentariker än socialisterna och Emanuel Macrons parti tillsammans – viket föranlett att presidenten nu upplöst nationalförsamlingen. Orsaken är att det i flera länder finns en uppgivenhet kring det man anser vara senaste årtiondens höga insläpp av migranter.
Väljarnas oro handlar antingen om för höga utsläpp eller för höga insläpp.
— Steven Crosson
Men EU-valet är inte bara ett tillfälle för väljarna att belöna de partier som lägger fram det som väljarna bedömer vara sund politik. Det är också en möjlighet att bestraffa de nationella regeringarna. Man visar missnöje med den förda politiken – vilken den än månde vara. I Sverige råkar regeringen vara höger – då tenderar fler vänsterväljare att resa sig ur soffan och rösta. I Frankrike styr en liberal president – då är det de nationalistiska väljarna som sluter upp.
Att vänstern och extremhögern går framåt samtidigt säger något om samtidens utmaningar. För vissa väljare är det miljöförstöring som är huvudoron – för andra att det kommit för många, som man anser, islamister till Europa. Väljarnas oro handlar antingen om för höga utsläpp eller för höga insläpp. Att jämka samman och lösa dessa vitt skilda utmaningar blir en grannlaga uppgift för de europeiska ledarena och det nyvalda Europaparlamentet.
