Det verkar som om skolavslutningar i kyrkan kommer fortsätta vara ett slagfält i kulturkriget. Riksdag har visserligen satt ned foten och påpekat att det visst går utmärkt att ha skolavslutningen i kyrkan. Att tacka för det gångna läsåret och fira sommarlovets intåg under ett mångsekel gammalt kyrktak är inte lika med religiös påverkan. Inte heller är det nödvändigtvis en konfessionell handling att sjunga med i Den blomstertid nu kommer.
I Arjeplog blev elever och föräldrar så upprörda över att enbart årskurs nio skulle få ha avslutningen i kyrkan att flera bojkottade alternativet: klassrumsavslutningen. På ren norrländska berättar en förälder för P4 Norrbotten att nej, de är inte religiösa ”på något sätt”, men ser ändå skolavslutning i kyrkan som en värdefull tradition. Som om åsikten att man vill ha skolavslutning i kyrkan hade varit mindre legitim om man hade varit troende?
Visserligen kan Helene Lindberg, rektor på Öbergaskolan och Kyrkholmsskolan F-9 i Arjeplogs kommun, ha en poäng i att vissa elever, till exempel elever med autism, kan uppleva kyrkan som skrämmande. Då kan det ju vara på sin plats att inleda en dialog med kyrkan på orten om ett värdefullt utbyte, kanske ömsesidiga besök? Inte minst eftersom det ingår i vårt omistliga kulturarv och något alla elever har rätt till att få ta del av.
Det är uppenbart att skolan behöver fundera på vilken syn man har på religion.
— Frida Park
Apropå kulturarv. En annan rektor i Kiruna argumenterade, utifrån skollagens formuleringar om icke-konfessionell undervisning, att den kända och älskade psalmen Den blomstertid nu kommer inte skulle sjungas på avslutningen. Antingen har rektorn missat Skolverkets råd, eller för den delen skolans kursplan i musik där det ingår att få uppleva och reflektera över ”nationalsången och några av de vanligaste psalmerna”. Alltså: Den blomstertid nu kommer.
Det är fullständigt orimligt att Kirunarektorn nu fått ta emot hot.
Men det är inget annat än idioti att skolan vill rensa bort allt som har med tro och religion att göra, som lärare som skriver om psalmtexter för att ta bort det kristna ur psalmen. Då är det inte längre en psalm, som Frida Björk skrev i en debattartikel i Dagen nyligen.
Det finns de som i någon slags missriktad välvilja idkar självutplåning för att försöka få alla att känna sig välkomna i Sverige. Men de allra flesta vet att nysvenskar uppskattar att få ta del av meningsfulla traditioner, så också skolavslutning i kyrka och ”Gud” i sommarpsalm som självklart ingår i kulturarvet. Att beröva elever i svensk skola detta är ett svek.
Det är uppenbart att skolan behöver fundera på vilken syn man har på religion. Är det något farligt som elever ska skyddas ifrån – vad sänder det för budskap till att elever som är troende? Eller kan tron vara något djupt betydelsefullt som bidrar till existentiell hälsa hos individer och som inspirerar till omistliga samhällsinsatser? Djupast sett handlar det om skolans värdegrund och demokratiska uppdrag. Låt eleverna sjunga Den blomstertid nu kommer och det i kyrkan. Låt stå!
[ Frida Björk: Lärare skriver om psalmer för att bespara barnen men berövar dem deras rättigheter ]
