Det verkar inte finnas någon gräns för hur arbiträrt en kommun (läs: kommunpolitiker) kan bete sig så länge det finns väljarstöd att hämta. När ordförande i Göteborgs kommunstyrelse, Jonas Attenius (S), höll tal på firandet som markerade slutet på Ramadan var det bojkott av israeliska varor en fullständig självklarhet för att ”bojkotta de israeliska bosättningarna. Era skattepengar ska aldrig gå till att stödja illegala ockupationer, och Göteborg vägrar vara tyst inför det som sker”, som han uttryckte det, som Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör på SvD skrivit om.
Att en kommun svårligen kan bedriva egen utrikespolitik låtsas Attenius inte om. Förutom när Liberalerna motionerade om att Göteborg skulle teckna ett nytt vänortsavtal med en stad i Taiwan, då avfärdade Attenius detsamma med att lokalpolitiker inte ska befatta sig med utrikespolitik.
Jonas Attenius (S), kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, berättar om stadens beslut att bojkotta Israel inför de tusentals muslimer som kommit till eidbönen i Slottsskogen. pic.twitter.com/mdeDReAp3m
— Jacob Zetterman (@ZettermanJacob) June 20, 2024
Nej, de kanske inte ska det. Men Göteborg, som alla andra kommuner, har de politiker man valt (och därmed förtjänar) och då kan det hända att man får politiker som vänder politikerkappan efter väljarvindarnas snålblåst. Det går utmärkt att kritisera Israel när så behövs. Men godtyckligheten i det göteborgska socialdemokratiska kommunalrådets agerande är svårt att blunda för. Det är rätt, när S tycker att det är rätt. Annars är det fel. Tydligen.
[ Här försvar Göteborgspolitikern bojkott av Israel inför muslimsk storpublik ]
