Så här veckan efter midsommar, när kontoren blir allt tommare och sommarpsalmerna redan sjungits i skolbänkarna, kan det kännas långt bort med krig. Men, som man kan behöva påminna sig om, det pågår ett krig i Sveriges närområde. Det ryska anfallskriget mot Ukraina har pågått i över två år nu. Tusentals oskyldiga har dött. Många har flytt. Familjer har slagits isär.
Ukraina är på många sätt likt Sverige. Speciellt i sommartid. Fält fulla med korn som vajar i vinden. Blågula flaggor. Människor som inte vill annat än att leva i fred och frihet. Jordgubbar till fikat. Det kunde lika gärna varit vi som i stället för att planera för semestrar sa farväl till unga kvinnor och män på väg till fronten.
Kriget i Ukraina är, som alla krig, en tragedi. Att Putin valde att starta ett krig mot en fredlig granne är ett brott mot det som är rätt och riktigt och inget – som hävdas av den rysk-ortodoxa kyrkan – ”heligt krig”. Men det är ett krig som i högsta grad angår oss och ett krig som behöver få ett stopp.
Det bästa hade naturligtvis varit om den ryska regimen på djupet förstod vad de gjort och ångrade sig. Och det bör vi såklart be och hoppas för. Men i dagsläget är det svårt att se att kriget kommer kunna upphöra med annat än att Ryssland motas tillbaka. Stödet till Ukrainas försvar från Sverige och Europa måste fortsätta att ges i dag och i morgon.
[ Steven Crosson: Nej det är inget heligt krig som pågår i Ukraina ]
