Just nu pågår politikerveckan i Almedalen. Det är väldigt mycket snack. Snack brukar värderas väsentligen lägre än verkstad, men snack har ibland ett oförtjänt dåligt rykte. Samtalen har ett värde i sig, oavsett om de äger rum i Almedalen, i ekumeniska råd, i föreningar, i församlingar, mellan två människor. Frånvaron av samtal däremot är outsägligt farlig.
Nej, Almedalen är inte bara rosévin och snittar på skattebetalares bekostnad. Det är levande flora av demokratiska samtal och processer. I vårt polariserade tidevarv behövs de mer än någonsin.
Det finns en missuppfattning avseende polarisering. All debatt, även högljudd sådan, är inte polemisk. Inte splittrande. Att tydliggöra sina argument i avgörande frågor är sunt och nödvändigt för att vi ska förstå varandra. Men i Sverige där konsensusvurmen är stark blir det ibland något man räds och skyr.
Konsensus kan verkligen vara gott och värt att eftersträva, men i de fall det blir som en blöt filt över samtalen, över mötena, över diskussionerna, då riskerar det att bli nästintill en härskarteknik för att tysta den som inte tänker lika som majoriteten. Och därmed, eftersom ju en av demokratins främsta uppgifter är att tillvara ta minoriteters rättigheter, antidemokratiskt.
Är det bara våra kyrkobyggnader som ståtar med högt i tak, eller har vi det också i våra församlingar?
— Frida Park
Är det bara våra kyrkobyggnader som ståtar med högt i tak, eller har vi det också i våra församlingar? Vi behöver vaka över möjligheterna att i frihet söka Guds vilja, ”där Herrens Ande är, där är frihet”.
Möjligheten att tänka fritt betyder inte, som vissa verkar tro, att sanning och bibeltrohet överges. Gemensamt försöker vi förstå bibelordet. Gemensamt söker vi Guds vilja. Som Lars Gunther skrev nyligen om i en gästkrönika kommer vi till mans stöta på ledare som vilseleder. Det är vårt ansvar att pröva deras budskap, alldeles oavsett om de är unga influerare med förkärlek för radikal kristendom eller liberalteologer som vill kasta ut obekväma bibelord.
Pröva allt och behålla vad gott är, gäller såväl predikanter som profeter och politiker. Men för att kunna pröva måste man få möjlighet att öva sig. Det förutsätter högt i tak. Det förutsätter att forum för samtal finns. Och att möjligheter att delta i samtalen ges.
Här fyller både våra kristna konferenser och Almedalen viktiga roller. Därför är det också välkommet att så många kyrkor och kyrknära organisationer har en stor närvaro i Visby, inte bara som deltagare i andras paneler utan också som arrangörer så att avgörande frågor för kristenheten förs upp på den politiska agendan.
Även Dagen finns på plats i samarbete med Frälsningsarmén, Pingströrelsen och Evangeliska frikyrkan under namnet (G) som i Gud. Ministrar, riksdagsledamöter, journalister, biståndsorganisationer och ledare från olika trossamfund deltar i samtal om Vem tar ångrarnas parti; Största förändringen i biståndet någonsin och Från antisemitism och islamofobi till grannskap och samexistens – går det? Alla panelsamtal går att följa via Dagen.se. Låt samtalen leva! Även de spretiga! Vi behöver dem så väl!
