Var Lewi Pethrus antisemit?

Salen är fullsatt och besvikna besökare får vända i entrén då det inte finns fler platser när Dagen för bara någon dag sedan under Almedalsveckan i Visby arrangerar ett fördjupande samtal om antisemitism. Forskaren Christer Mattsson ger en överblick över både den historiska och moderna antisemitismen men blir plötsligt själv övermannad av känslor när han berättar om en elvaårig judisk flicka han känner till som blivit utsatt för antisemitism i skolan. Jag vill att vi minns hennes berättelse, säger han till en märkbart tagen publik.

Rabbinen Ute Steyer berättar om hur både hon och församlingsmedlemmar sitter i Stockholms synagoga efter den 7 oktober och darrar och berättar med sorg att situationen för judar i Sverige är värre än någonsin. Det är flera ögonblicksbilder som rör vid hela rummet och efter samtalet, där också ärkebiskop Martin Modeus och imamen Kashif Virk deltog, var det många som tackade för att Dagen möjliggör denna typ av samtal.

[ (G) som i Gud: Rabbinens smärtsamma ord om den ökade antisemitismen ]

Som ansvarig utgivare för Dagen har det alltid varit en självklarhet att det ligger i tidningens dna att bekämpa antisemitism och det känns därför främmande att i en kulturartikel i Aftonbladet nu i dagarna läsa forskarna, och bröderna, Markus Lundström och Tomas Poletti Lundströms text om denna tidnings grundare där det är lite för lätt att få intrycket att Lewi Pethrus var antisemit.

Lundström och Poletti Lundström har gett sig på den svåra uppgiften att med facit i hand försöka kartlägga dåtiden med nutidens glasögon på.

Det man kan konstatera är att Lewi Pethrus var otroligt intresserad av sin samtid och läste mycket. Hans bibliotek består av 6000 titlar. I sina memoarer berör han just exemplet att han 1942 fick Hitlers Mein Kampf som han läste. Han var också öppen med att han läste biografier över Stalin och Churchill. Att man hittat denna typ av litteratur i Pethrus bibliotek är knappast ett avslöjande.

Mer problematiskt är då fynden bland predikoutkast och anteckningar och en mapp som Lewi Pethrus märkt ”Judefrågan” där man också hittat den första svenska utgåvan av den antisemitiska pamfletten Sion vises protokoll. Av det som framkommit hittills står klart att Pethrus hade en ljum inställning till flera idéer som vi i dag tar helt för givet att bestämt ta avstånd ifrån. Givetvis hade det varit önskvärt med ett tydligare avståndstagande från pingströrelsens förgrundsgestalt.

Sen är det svårt att komma ifrån att för många under 1920- och 30-talen och framåt var det stora existentiella hotet kommunismen. Det gjorde att en del sökte sig till vad vi i dag vet är mörkare vatten enligt tesen om att min fiendes fiende är min vän. Det är på intet sätt ett försvar, men kanske en förklaring till att personer, likt Lewi Pethrus, till viss del kunde intressera sig för den här typen av tankar.

Givetvis hade det varit önskvärt med ett tydligare avståndstagande från pingströrelsens förgrundsgestalt.

—  Felicia Ferreira

Tyskland var en stormakt som förvisso hade reducerats geografiskt efter första världskriget, men sett till dess kulturella och vetenskapliga inflytande så var landet alltjämt stort och den demokrati som sedermera kom att välja Adolf Hitler.

Historieprofessorn Benjamin Carter Hett skriver: ”Och ändå på något sätt, ur denna upplysta, kreativa, ultramoderna demokrati växte den mest ondskefulla regimen i mänsklighetens historia.” Det är klart att detta fängslade den samtida omvärlden och så gör detta skeende än i dag.

Behovet av att granska ledare av Pethrus dignitet finns och det är inte oviktig forskning bröderna Lundström bedriver. Jag har själv upplåtit vårt arkiv för dem att botanisera i och det ska bli intressant att följa de mer vetenskapliga delarna som kommer framöver. Min förhoppning är att forskningen nyfiket undersöker historien utan alltför hårt dragna slutsatser och ger kontext och nyanser till det som nu initialt presenterats.

[ Lewi Pethrus anklagas för nazistkopplingar – pingstforskare tar honom i försvar ]