Nyligen befann jag mig i en av landets så kallade utsatta områden. Vid det lilla torget stod några farbröder och samtalade. En liten fontän porlade. Vid mataffären satt några affischer fortfarande kvar från EU-valet. En av affischerna, som hade Vänsterpartiet som avsändare, var av en typ och med ett budskap som jag inte hade sett under valrörelsen. Den Palestinska flaggan och den röda V-nejlikan på samma plansch.
Det gick bra i EU-valet för Vänsterpartiet. Väldigt bra. I vissa områden i landets storstäder med en stor andel invandrare blev V största parti. Skälet till den stora framgången står – åtminstone delvis – att finna i att partiet lyckats fånga upp de väljare som tilltalas av den pro-palestinska hållning som partiet tagit.
[ Steven Crosson: Jag häpnar av vad jag hörde på propalestinska demonstrationen ]
Men att flörta med pro-palestinska grupper riskerar att bli en dans på slak lina för vänstern. Speciellt om man inte förmår hålla en gräns mot den rena antisemitismen som florerar inom stora delar av pro-Palestinarörelsen.
Dessvärre saknas det inte exempel på antisemitism även från vänsterrörelsen i allmänhet och vänsterpartistiska företrädare i synnerhet.
Tre dagar efter den 7 oktober 2023 lånade Vänsterpartiet i Göteborg ut sina lokaler till Samidoun – en organisation som på sin Facebooksida skrev att ”det heroiska palestinska motståndet har öppnat ett kapitel av strider med värdighet och stolthet”. Samma organisation var också inbjudet till Ung vänsters kongress.
Vill man ta ansvar för Sverige inkluderar det ett ansvar för samtliga medborgare – ateistiska, kristna, muslimska och judiska.
— Steven Crosson
När Vänsterpartiet i maj hade kongress avhandlades förslag om att öppna för enbart en palestinsk stat – en israelisk stat borta från kartan. Författare till motionen var ingen mindre än riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas.
Kriget i Gaza, som startades genom att Hamas självsvåldigt och på egen inrådan mördade över 1 200 oskyldiga civila och kidnappade hundratals kvinnor och barn, är en tragedi. Lidandet för såväl israeler som palestinier är oerhört. Det är lätt att se att kriget rör upp känslor och väcker empati – för oskyldiga på båda sidor av konflikten.
Tyvärr har vi dock sett att konflikten också används för att sprida rena antisemitiska konspirationsteorier och judehat. Såväl i Mellanöstern, i USA, i Europa och här hemma i Sverige, med konsekvenser att många judar nu känner sig otrygga och oroade över sin säkerhet och sin framtid.
Det tåls att påminnas om att Vänsterpartiet är ett riksdagsparti som aspirerar på att sitta i en regering. Ett parti som Lars Adaktusson konstaterar behöver granskas och nagelfaras. Vill man ta ansvar för Sverige inkluderar det ett ansvar för samtliga medborgare – ateistiska, kristna, muslimska och judiska.
Dåvarande Vänsterpartiet kommunisternas partiledare C.H Hermansson yttrade de berömda orden ”till vänster om mig finns avgrunden”. Visst är det så. Avgrunden – den antisemitiska – tycks ligga någonstans i Vänsterpartiets omedelbara närhet. De vindar som viner i partiet riskerar att få konsekvenser om man inte aktar sig för djupet. Häri vilar ett tungt ansvar på Nooshi Dadgostar.
