Ledare

Familjen är inte sig själv nog

Fredrik Wenell: Familjen behöver något större att ge sig till

DET KRISTNA HEMMET, del 1 av 5 | Det ligger djupt nedbäddat i vår kultur att äktenskapet och familjen är till för att skapa ett gott samhälle. Det påtalas inte sällan i samband med vigslar i såväl den Svenska kyrkan som i någon av frikyrkorna. Politikerna, inte minst Kristdemokraterna, betonar ofta familjen som samhällets ”viktigaste och mest betydelsefulla gemenskap”. Vi ser det vi i talet och den politiska kampen om kärnfamiljen och familjevärderingar.

Andra politiska debattörer hänvisar till att kärnfamiljen är ett nytt fenomen och kopplar inte sällan ihop det med maktmän (Dagens Nyheter 24/4). Dessa män knyter kärnfamiljen till traditionella familjevärderingar, religion och manlig dominans. I den sortens analyser blir kärnfamiljen ett hot mot individers frihet och lojaliteten inom familjen ett sätt att kontrollera människor.

Det är som en del av Guds rike familjerna erbjuder sitt viktiga bidrag till det goda samhället.

—  Fredrik Wenell

De närmaste fem veckorna kommer en sommarserie om det kristna hemmet att ta plats på ledarsidan. Den kommer inte handla om hemmet i allmänhet, utan om hemmet som en del i Guds rike. I den här första artikeln kommer därför idén om den moderna kärnfamiljen utmanas av ett annat mer bibliskt sätt att se på familjen.

Kärnfamiljen som den förstås av sociologerna i dag är en modern företeelse. Det var sociologen George Peter Murdoch som 1949 myntade begreppet. Murdoch såg kärnfamiljen som den mest grundläggande byggstenen i ett samhälle. Den blir en gemensam enhet som relaterar till produktionen av varor och tjänster, men också till regleringen av sexuella relationer, reproduktion och fostrande av framtidens goda samhällsmedborgare. Samhället är enligt honom ramen för kärnfamiljen och hemmet är platsen där den levs.

Men i takt med att samhället har förändrats har uppgifterna förflyttas från familjen till andra samhällsinstitutioner. Kärnfamiljens uppgift är numera att socialisera barn till goda (produktiva) samhällsmedborgare och utgöra en stabil känslomässig ram för de vuxna. De uppgifter som tidigare relaterade till familjen förflyttades till andra institutioner i samhället med följd att det lim som höll familjerna samman började luckras upp. Familjen blir alltmer en enhet borta från offentligheten och något vi drar oss tillbaka till när vi behöver känslomässigt skydd. En familj hålls numera samman av de ömsesidiga känslor för varandra.

För kristna är det självklart att värna familjen, men inte den moderna formen av kärnfamilj, i alla fall inte när den förstås som den slutna, i sig själv tillräckliga och primära institutionen för gemenskap mellan människor. Målet är en annan sorts familj som på ytan är lik den moderna kärnfamiljen, men som inte primärt har samhällets bästa för ögonen utan först och främst Guds rike. Det är som en del av Guds rike familjerna erbjuder sitt viktiga bidrag till det goda samhället.

Vigsel. Vigselringar.

I den kristna tron är det också grundläggande med makar som överlåtet lever tillsammans och eventuella barn är en gåva. Men i Bibeln är inte familjen den grundläggande enheten utan församlingen, kyrkan. Det glöms alltför ofta bort i den kristna undervisningen om familjen.

Jesus relativiserar banden mellan familjemedlemmarna genom att bland annat säga att hans sanna familj är den som gör hans vilja. Han väljer att lämna sin familj för att leva med sina lärjungar. Markusevangeliet uttrycker stark skepsis till att låta de biologiska banden mellan familjemedlemmar utgöra den primära identiteten.

Men det vore en felaktig slutsats att utifrån det hävda att familjen är oviktig för Jesus, tvärtom. Det ser vi i hur han talar om skilsmässa, om glädjen i att ta emot barn och att han vid flera tillfällen helar personer när familjemedlemmar ber honom om det. Det är alltså fel att hävda att han är motståndare till familjen. Det han gör är snarare att sätta familjen i en relation till något större än samhället, nämligen Guds rike.

Och som bekant handlar Guds rike om Guds mission. Gud initierar genom Israels folk och sin son Jesus redan nu en upprättelse av sin skapelse som en gång, vid tidens slut, kommer att fullbordas. I den berättelsen är familjen genom kyrkan indragen. Om vi reducerar Bibelns syn på familjen till en sluten enhet som enbart är till för samhällets fortbestånd missar vi huvudsyftet.

Familjen är inte sig själv nog. Makarna och barnen behöver andra relationer, inte minst en församling, som kan ge stöd, vägledning och uppmuntran. En trygg och stabil familj är grunden för att kunna inbjuda gäster och främlingar till ett öppet hem. Familjen behöver något större att tillsammans ge sig till. I detta ligger en hemlighet som kommer utvecklas mer de närmaste fem veckorna i ledarsidans sommarserie om det kristna hemmet.

Fler artiklar för dig