En slagning på social ingenjörskonst på Nationalencyklopedin ger följande definition: ”Planerad samhällelig förändring och förbättring, jämförlig med förbättringar av tekniska system.” Med andra ord handlar det i grunden om att använda sig av människor för att, likt kuggar i ett mekaniskt hjul, uppnå egna ”förbättringar”. Eller ideologiska mål.
Sverige har en lång, men föga hedervärd, tradition av social ingenjörskonst. Speciellt drabbade är familjerna. Dessa har under lång tid fått sett sina friheter blivit föremål för olika former av politiska insatser. Nutiden är inget undantag.
Liberala ungdomsförbundet (LUF) skriver i en debattartikel i Expressen att föräldrarnas uttag av föräldradagar nu måste ”individualiseras” i jämställdhetens namn. Det är en omskrivning för att staten behöver säga till föräldrarna hur de ska planera sin tid med sina barn.
Man kan fråga sig hur liberalt det verkligen är att säga till människor hur de ska leva sina liv? Hade det inte varit mer frihetligt att låta familjer själva avgöra hur de vill spendera de första åren med sina barn? I vissa fall passar det bättre att en förälder är hemma mer. I andra att man delar lika.
Vad LUF inte talar om är barnen. Att snarare utgå från behovet av att använda människor för att uppnå ideologiska mål snarare än att utgå från barnperspektivet är beklämmande. Men väntat när det är ingenjörskonsten och inte människan som är utgångspunkten.