Alla barn har rätt till en trygg uppväxt. Om detta bör alla vara överens. När det finns en oro för att ett barn far illa kan man göra en orosanmälan till socialtjänsten. Detta är en säkerhet inte bara för barnet – som då får sin situation utredd av kompetent och kvalificerad personal – utan även för personerna i barnets omgivning såsom föräldrar och skolpersonal.
Att göra en orosanmälan är enkelt. Men tyvärr kan den också missbrukas. Det har under lång tid inte varit ovanligt med orosanmälningar i exempelvis infekterade separationer. Detta är de flesta socialsekreterare väl bekanta med.
Men på senare tid har det också förekommit flera fall där det har gjorts orosanmälningar mot personer – och deras familjer – bara utifrån deras aktiviteter på sociala medier. Kanske för att anmälaren inte uppskattat det personen har skrivit, haft som åsikt eller någon semesterbild som vantolkats. Då används orosanmälan som ett sätt att komma åt och trycka till personer och deras barn.
Det är lätt att förstå den ilska och den sorg som dessa oftast orättfärdiga orosanmälningar kommer med för drabbade familjer. Flera frågar sig om det ens är värt att ha en närvaro på sociala medier. Om det verkligen går att vara även det minsta öppen med sitt liv.
Givetvis ska man anmäla vid minsta misstanke om att ett barn far illa. Men det är också viktigt att inte systemen missbrukas och tilliten och öppenheten urholkas.
