Från Barcelona sprids bilder på hur turister sittandes på kaffer och uteserveringar blir utbuade av lokalbor som fått nog. Turisterna får veta att de inte är välkomna längre. Att de borde åka hem. De stökar ner. De driver upp bostadspriserna. De har ingen smak.
Barcelona är inte unikt. I Venedig, Rom och Paris gror missnöjet över turismen. Även i Sverige har en diskussion uppstått där förslag förts fram om att börja ta ut skatt på turister. Detta för att kommuner ska kunna kompenseras när deras åtaganden ökas i takt med att sommarstugor, hotell och avlopp fylls på.
Barbarer på gatorna sågs, precis som nu, sällan som något speciellt önskvärt.
— Steven Crosson
Att människor irriterar sig på otyg och oreda i deras städer, områden och grannskap är inget nytt. Antikens människor surnade allt för ofta till när burdusa turister från fjärran störde ordningen kring tempel och monument. Barbarer på gatorna sågs, precis som nu, sällan som något speciellt önskvärt.
Under de romerska kejsarna blev resandet relativt enkelt för människor runt medelhavet varför också många människor kom att söka sig till intressanta och heliga platser. Som Rom och Jerusalem. Ibland betalade man för sig och var goda gäster. Ibland inte.
[ Steven Crosson: Att säga till folk att hålla käften är knappast vidare progressivt ]
Även från våra kyliga breddgrader reste människor och har lämnat bestående avtryck. Bland annat i flera kyrkor. På balustraderna i kristenhetens då största kyrka Hagia Sofia (idag en moské) i Konstantinopel (idag Istanbul) har flera nordbor ristat in text (av typen “Halvdan skrev dessa runor”). Kanske för att visa sin uppskattning över platsen och sin egen förträfflighet.
Människor reser. Det ligger i vår natur. Och människor har förmåga att bete sig såväl välartat som ohyfsat. Att stänga ner resandet kommer givetvis aldrig att gå, oavsett hur mycket katalaner än protesterar.
Däremot kan man överväga åtgärder och kompensation för de platser som påverkas av stora mängder människor. För svenskt vidkommande kan en bättre lösning än att stänga ner fjällstugor och naturreservat vara att prioritera stöd och medel till miljövårdande insatser.
Och för de orter som får sina befolkningar mångdubblerade under sommarmånaderna, med påföljande påfrestningar i allt från sophämtning, avlopp till omvårdnad, kan det vara lämpligare att se över om mindre justeringar i det kommunala utjämningssystemet skulle kunna kompensera för detta.
Sverige har redan några av världens högsta skatter. Det är svårt att i det läget argumentera för att införa ytterligare pålagor, även om de är riktade mot turister. Dessutom är det svårt att se hur några turistskatter praktiskt skulle fungera på ett träffsäkerts sätt utan att drabba de åretruntboende.
Den enskilt viktigaste åtgärden för att minska slitningarna med boende på populära turistorter ligger i dock att vara en god resenär. Att visa hänsyn för såväl plats som människor. Att om möjligt lämna varje plats i lite bättre skick än man fann det i. Att försöka vara så väluppfostrad det bara går. Och för allt i världen; rista inte in några runor på balustraden.
