Söndagen den 28 juli inträffar Världsdagen för far- och morföräldrar. Världsdagen, som i år uppmärksammas för fjärde gången, har instiftats på initiativ av påve Franciskus för att hedra och fira våra äldre. Påvens förhoppning är att familjer ska spendera mer tid tillsammans över generationerna och komma närmre varandra. Det är en lika god som angelägen ansats.
För de flesta människor under historien skulle det varit obegripligt att tala om “generationsgränser”. Där flertalet människor idag umgås och spenderar tid med bekanta av samma ålder som arbetar med eller studerar samma sak var tidigare inte så fallet. Tidigare var det i familjen - i mycket högre utsträckning än idag - som människor umgicks. Och familjen innebar inte bara mamma-pappa-barn utan givetvis också de äldre.
I takt med att samhället har förändrats och familjen som institution blivit både svagare och mindre har äldre i många fall satts på socialt undantag. I takt med att åren går känner sig många äldre också ensammare och är i många fall inte längre en del av den familjära gemenskapen i lika stor utsträckning som förr. Men det är en ensamhet som inte på något sätt är oundviklig.
Att under kommande helg uppmärksamma och spendera tid med far- och morföräldrar eller någon annan äldre person - att på ett litet sätt knyta de band som binder samman generationer och familjemedlemmar - kan vara ett litet steg i att motverka individualisering och ensamhet.
