Det är ingen slump att läkare brukar rekommendera personer som har psykisk ohälsa att ta promenader dagligen. Motion i sig är välgörande. Men så är även naturen. Förundran inför skapelsens skönhet bidrar i allra högsta grad till vår existentiella hälsa. Enligt WHO är just förundran ett av åtta perspektiv som påverkar vår existentiella hälsa: hopp, helhet, harmoni, förundran, mening med livet, andlig kontakt, personlig tro och gemenskap.
Skolavslutningspsalmen nummer ett pekar ju på hur fagra blomsterängar, rika örtesängar och lundens gröna träd påminner oss om Guds godhets rikedom och den nåd som räcker året om. Förundran inför en vacker blomknopp eller en strålande gryning är välgörande.
Och skönheten i naturen inger även hopp. När tillvaron kan te sig öde och tom och ogästvänlig, pekar årstiderna på att tider med spirande grönska och värmande sol kan följa på bister iskyla och mörker. För den som är troende är det självklart att naturen vittnar om skönheten som räddar världen, som Dostojevskij skriver om i Idioten.
Gud såg att skapelsen var god, eller som ordet också har översatts: att den var vacker. Som skapade till Skaparens avbild finns kreativiteten nedlagd i oss. Och när vi skapar vill vi att det ska vara vackert. Vi målar, snickrar, odlar, musicerar, bakar, drejar, syr igen operationssår, filosoferar eller designar vägtunnlar. Ja, vi renoverar och tapetserar, målar hus och syr gardiner, sopar uppfarten och dammsuger upp dammråttor. Vissa kyrkofäder formulerar det som att människan har en naturlig nedlagd drivkraft att söka skönheten.
Nya läppar, ny bil eller ny soffa – all timlig skönhet människan söker kommer en dag att försvinna.
— Frida Park
Det är alltså inget konstigt att vi strävar efter att göra våra hem eller oss själva vackra. Längtan efter skönhet, tillsammans med det gudagivna uppdraget att förvalta skapelsen, blir en stark uppfordran till människan att visa omsorg mot sig själv, andra och sin omgivning. Detta är gott.
Men skönheten kan vara bedräglig. Själve Lucifer beskrivs som vacker och CS Lewis porträtterar ondskan genom en fager snödrottning i Narniaböckerna. Det vackra kan vara ont, precis som när strävan efter det vackra sker på bekostnad av andra. Så också ett alltför stort fokus på förgängliga ting, på yta, på sådant som en dag inte längre finns kvar, som Emmy Stiernblad skrev om nyligen i en kulturkrönika i Dagen. Nya läppar, ny bil eller ny soffa – all timlig skönhet människan söker kommer en dag att försvinna.
Som en annan älskad sommarpsalm uttrycker det: ”Allt kött är hö. Allt flyktar här, och snart förvissnar gräsen. Hos dig allena, Herre, är ett oförgängligt väsen. Min ande giv det nya liv som aldrig skall förblomma fast äng och fält står tomma”.
Är man på jakt efter den eviga skönheten, den som kan rädda oss, hittas den inte i det skapade utan hos Skaparen själv.
