RFSL skulle behöva läsa lite mer Bamse. Det var Bamse som lärde oss födda på 1970-talet att om man var stor skulle man också vara snäll. RFSL kanske inte ser det själva, men de har tagit sig stor kulturell makt och därmed inflytande. Det visar sig i att de ofta får brett gehör både av den svenska staten och i samhället.
Deras Stockholmsbaserade sommarkampanj – Wash your mouth (tvätta din mun) – är ett tecken på makten de tar sig. Kampanjen går ut på att skicka ett kit bestående av en regnbågstandborste, tandkräm och ett upplysande traktat till ”en släkting, kollega eller vän som man anser har sunkiga värderingar eller uttrycker sig på ett förlegat sätt”. Det är inte, som ledarredaktionens Steven Crosson tidigare påpekat (18/7), speciellt progressivt.
Den sortens tillmälen applåderas bara av de redan renläriga och förstärker antagonismen.
— Fredrik Wenell
Det är naturligtvis alltid rätt att markera mot förakt mot och kränkningar av till exempel hbtq-personer. Likväl var det länge sedan en organisation så oförblommerat vill söka upp och stämpla heretiker. Man får nästan söka sig tillbaka till statskyrkans glansdagar när prästen hade ansvar för folket moraliska fostran. Det är bara organisationer som har kulturell eller politisk makt som kan ta på sig rätten att göra på det sättet.
Hur tänker sig RFSL att muslimer eller konservativa kristna som har fått reningspaketet skickat till sig ska vilja mötas till samtal om deras åsikter beskrivs med de invektiven?
Det är naturligtvis något gott att alla människor ska känna sig trygga i samhället och inte behöva vara rädda för att uppleva kränkningar. Men genom sin jakt på människor som inte delar RFSL:s värderingar motverkar de det inkluderande samhälle de säger sig värna. För hur många uppfattar sig inbjudna till demokratiska samtal när deras åsikter redan på förhand beskrivs som ”stinkande” och ”illaluktande”. Den sortens tillmälen applåderas bara av de redan renläriga och förstärker antagonismen.
Men åligger det inte alla i ett demokratiskt samhälle att lära sig att andra åsikter och normer inte nödvändigtvis handlar om att kränka någon? Ofta handlar snarare om att personerna, med andra värderingar, är formade i andra sorters gemenskaper och reagerar därför utifrån det sammanhang i vilket de formats.
[ Steven Crosson: Att säga till folk att hålla käften är knappast vidare progressivt ]
En intressant parallell till kampanjen mot unkna åsikter är när Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch i Aftonbladet (28/6) talar om ”grundläggande gemensamma värderingar”. Hon anspelar på ett pågående kulturkrig och menar att wokeismen och normkritik alltför länge har haft makten och varit de enda politiskt korrekta.
Busch tycks sörja att de värderingar som kommer ur den kristna tron har förlorat makten. Alla som bor här ska omfatta samma svenska värderingar. Det finns många skäl att vilja att de värderingarna ska vara dominerande, men lösningen är inte att som RFSL söka efter heretiker eller att genom politisk styrning få människor att omfatta godkända normer. Historiskt sett vet vi att den sortens strävan ofta bär på totalitära drag.
Det går inte att i någon demokrati att hitta grundläggande gemensamma värderingar. Ja, om man inte syftar på tunna värderingar som exempelvis allas lika värde, individens rättigheter och jämställdhet. Det är värderingar som en demokrati visserligen förutsätter och bygger på, men de är tunna – eftersom de i sig inte har något innehåll utan kan fyllas på en mängd olika sätt.
[ Fredrik Wenell: RFSL och Furuhöjdskyrkan borde demonstrera tillsammans ]
För en del kan det innebära att komma ut som homosexuell, för en annan att bli en del av en frikyrka, för någon kan det innebära att ta på sig slöjan medan en annan med glädje slänger hijaben i papperskorgen.
Om det är den sortens gemensamma värderingar som Ebba Busch syftar på har hon naturligtvis rätt, men då behöver hon också acceptera att vissa människor av fri vilja väljer hijaben eller att underordna sig en religions kollektiva värderingar utan att det nödvändigtvis bryter med Sveriges grundläggande värderingar.
Individens frihet innebär med nödvändighet att man i ett samhälle tillåter värdepluralism. Därför är det inte inkluderande att kalla vissa individers åsikter för illaluktande – inte om dessa kommer ur delaktigheten i en gemenskap där individen själv frivilligt valt att vara med. Borde inte RFSL och Busch värna, till och med hylla, de besluten när de kommer ur den grundläggande idén om individens rättigheter? Däremot ska naturligtvis varje individ alltid ha rätten att lämna varje gemenskap, utan rädsla för att bli psykiskt eller fysiskt bestraffad.
Men av det följer såklart också att kristna som inte delar RFSL:s åsikter inte ständigt gör dem till huvudmotståndare i ett infekterat värderingskrig. Kyrkans första och viktigaste kamp kommer aldrig vara att bevara den västerländska civilisationens fortlevnad eller att upprätthålla en nations goda moral. Det är alltid att förkunna evangeliets kraft till förändring, av liv, värderingar och, ibland även i förlängningen, hela civilisationer.
[ Ebba Busch: Sveriges överordnade kultur kommer från kristendomen ]
