Vems är egentligen barnen? Är det föräldrarnas? Eller statens? Svaret på den frågan är avgörande. Inte bara när det handlar om till exempel obligatorisk förskola (= barnen är i första hand statens, som har monopol på att avgöra vad som är den rätta fostran). Även i den aktuella frågan om omvändelseförsök blir det viktigt att hålla kompassriktningen klar.
Centerpartiet, tillsammans med Liberalerna och Socialdemokraterna, har med anledning av Stockholm Pride återigen lyft frågan. Man anser att det finns ett behov av strängare lagstiftning. Paulina Brandberg, jämställdhetsminister (L) har bekräftat att regeringen gärna ser en kriminalisering. Gunnar Strömmer, justitieminister (M) sa i en interpellationsdebatt i februari i år att enda anledningen till att regeringen inte gått fram med ett lagförslag är att den S-tillsatta utredningen inte levererat ett sådant förslag. Samtidigt sa Strömmer att det redan i dag finns ett rättsskydd emot att till exempel med tvång försöka få någon att ändra sin sexuella läggning eller könsidentitet.
[ Utredning: Kriminalisera inte omvändelseförsök ]
Ofta låter det på politiker och i medier som att omvändelseförsök förekommer uteslutande i religiösa sammanhang, men som Daniel Vencu Velasquez Castro (S) uttrycker det är det något som sker i brett i samhället, i olika grupper. Det handlar om ett verkligt problem, ett som samhället behöver ta på allvar. Även som kyrka är det viktigt att slå fast att oavsett teologi är kränkningar, tvång eller till exempel utfrysning för att försöka ”omvända” hbtq-personer förkastligt och något att ta avstånd ifrån.
Men samtidigt är den gängse definitionen av omvändelseförsök problematisk. Den innefattar inte enbart försök att påverka någon som identifierar sig som till exempel homosexuell utan även könsidentitet eller könsuttryck.
Även hat och kränkningar mot transpersoner måste givetvis fördömas, men en lagstiftning som utgår från att ingen annan än individen själv kan avgöra vilket kön man har, är något helt annat än att fruktlöst försöka påverka en homosexuell att ”bli heterosexuell”. Då har lagen fullt ut antagit idén att kön enbart är en social konstruktion, oavsett biologi. Det är en långt ifrån oproblematisk hållning, vilket inte minst debatterna under damernas OS-boxning påmint världen om.
[ Läger för unga kristna hbtq-personer hålls på hemlig ort ]
Som journalisterna Carolina Jemsby och Karin Mattisson visat i Ånger har transvården på vissa håll satt i system att orosanmäla föräldrar som visar tvekan inför att sätta in stopphormoner eller könskonträra hormoner (båda med svåra biverkningar). Som förälder är du i dag helt i händerna på vården. Frågor om andra möjliga diagnoser – som autism? Orosanmälan. Frågor om inte samtalstöd kan vara ett bra första steg, eftersom önskan att byta kön oftast försvinner efter puberteten? Orosanmälan.
Om omvändelseförsök blir kriminaliserat kommer det inte längre vara orosanmälan föräldrar blir hotade med om de tvekar inför att sätta in irreversibel behandling på sitt barn. Nej, då blir det tal om polisanmälan, domstol och straffregistret. Är det verkligen rimligt, minister Strömmer och minister Brandberg?
De som tycker att barnen är statens, att fritt utföra icke evidensbaserade experiment på, ser det nog som rimligt. Men för oss andra låter som en mycket skrämmande värld.
Som förälder är du i dag helt i händerna på vården.
— Frida Park
Föräldrar, även till barn som knappt kommit in i tonåren, har så gott som inget att säga till om, gällande vården av de egna barnen. Många är de föräldrar som vid barnens trettonde födelsedag plötsligt inser att de inte kan se barnens journaler, inte kan boka vårdbesök, inte får följa med till läkaren. När det infördes var det utifrån de bästa skälen – att barn i hedersutsatta familjer inte ska utsättas för till exempel våld om de befinner sig i behov av vård.
Men även goda intentioner kan leda fel. Föräldrar till multisjuka barn har fått stora svårigheter att ta del i och hjälpa sina barn på grund av regeln. Att ta ut livsviktig medicin har försvårats. Men hittills har kraven att ta bort regeln klingat ohörda.
Ändå har Moderaterna och Kristdemokraterna tidigare inte tvekat att ta parti emot den överförmyndarmentalitet som ofta präglat partier vänsterut. ”Barnen är inte statens”, har det hetat. Men går regeringen fram med förslag om att kriminalisera omvändelseförsök, en lag som justitieministern själv sagt egentligen inte behövs, ja då vet vi att det bara var munväder. Gott syfte till trots kommer det återigen innebära att svenska föräldrar vackert får finna sig vid att barnen uppenbarligen inte är deras, nej, de tillhör storebror staten. Det kan till och med bli kriminellt att tycka något annat.
