Det står skrivet att Svenska kyrkan är ”en öppen folkkyrka”, inte i bibeltexten men väl i Sveriges rikes lag. Ärkebiskopen Martin Modéus menar därför att ”alla deltar utifrån sina egna villkor, och tron definierar man själv.” Trots den lagstadgade, och bekända, öppenheten känner sig vissa grupper exkluderade. Det visar den motion som Visk (Vänstern i Svenska kyrkan) har lämnat in till det kommande kyrkomötet.
Visk menar att det finns hbtq-personer som säger att ”det känns olustigt att bli exkluderad”, trots arbetet med Regnbågsnyckeln. Motionen föreslår därför att Svenska kyrkan ska bearbeta med den teologiska grunden så att alla bokstäver i förkortningen hbtqia+ ska känna sig inkluderade. Hur en teologisk bearbetning ska garantera att varje individ ska känna sig inkluderad är oklart.
Hur ska någon kunna känna sig inkluderad i en osynlig kyrka?
— Fredrik Wenell
Oaktat sakfrågan åskådliggör motionen ett problem med en öppen folkkyrka. Det finns bara ett svar Visk kommer nöja sig med, och givet hur ärkebiskopen förstår folkkyrka, har de all anledning att göra det; teologin måste ändras så att ingen ska riskera att känna sig exkluderad. Men trots mantrat som ofta upprepas att kyrkan inte är någon åsiktsgemenskap, är ändå risken påtaglig att andra grupper i kyrkan känner sig teologiskt exkluderade om Visk:s åsikter blir teologiskt normerande.
Lösningen på det här dilemmat har i lutherska kyrkor varit att göra skillnad på kyrkan som social gemenskap och teologin om kyrkan. Det är inte en persons egen bekännelse som ska vara avgörande för medlemskap utan, som den store folkkyrkoteologen Einar Billing uttryckte det, den förekommande nåden, som skapar den kyrkan. Det vill säga den nåd som ges till människor oberoende av den personens egen vilja eller åsikter.
[ Visk förslag om att Svenska kyrkan ska bejaka polyamorösa förhållanden ]
Kyrkan är därför teologiskt sett inte gemenskapen av de människor som fått tron som gåva. Den sanna kyrkan är osynlig och formas av den tro Gud ger som gåva. Men vad är det då en person är med i, i den synliga världen? Hur ska någon kunna känna sig inkluderad i en osynlig kyrka?
Enligt den lutherska kyrkans bekännelseskrifter är kyrkan de heligas samfund där evangeliet rätt förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. Och enligt kyrkoordningen är Svenska kyrkans syfte ”att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro”, en tro som sedan relateras till en kristen gemenskap, social gemenskap, som både ska skapas och fördjupas.
Ur ett mänskligt perspektiv går det inte att komma ifrån att gudstjänster av människor också upplevs som en social gemenskap. Och alla gemenskaper har sociala markörer som visar om en person är med eller ej, också de svenskkyrkliga gudstjänsterna. Det är därför intressant att så få deltar i den öppna folkkyrkans gudstjänster, medan många uttrycker en längtan att sitta ensamma i tystnad i kyrkorummet. Det är sällan teologin som avgör om människor känner sig hemma utan snarare de sociala markörer och stilar som varje grupp av människor hålls samman av. Det bör alla som leder mänskliga gemenskaper vara medvetna om.
Men att den öppna folkkyrkan ska vara inkluderande och de ”heligas samfund” har alltså inneburit alla svenskar som vill vara med, oberoende av om de tror eller ej. Och alla medlemmar har rätt att vara med och bestämma. I folkkyrkan har det i praktiken lösts genom en demokratisk struktur bestående av kyrkopolitiker, som tillhör olika nomineringsgrupper.
[ Frida Park: Måste det till en präst varje gång det ska knäppas händer? ]
Vad kyrkans uppgift enligt dessa kyrkopolitiker är skiljer såklart åt, inte sällan beroende av politisk ideologi. För Socialdemokraternas nomineringsgrupp har det handlat om att använda Svenska kyrkan som en progressiv kraft i det svenska samhället. Sverigedemokraternas nomineringsgrupp vill att kyrkan ska bejaka sin roll ”som kulturbärare och förvaltare av ett svenskt, nordiskt och västerländskt kulturarv.” De kan på ytan se olika ut men i grunden delar de samma inställning: Den öppna folkkyrkan är en samhällsinstitution vars syfte är att bygga nationen och samhället på det sätt som deras partier önskar.
Med det här sättet att förstå folkkyrka sammanfaller dess gräns med den svenska nationen. Som gemenskap mellan människor är kyrkan osynlig men som rituell och kulturell institution är den synlig i form av värnandet av de värderingar som de styrande svenska kyrkopolitikerna önskar.
Det Visk:s motion synliggör är svårigheten som ligger i att vara en öppen folkkyrka och samtidigt inte bli exkluderande. I samhället är kyrkan alltid en social gemenskap och därför måste kyrkorna fråga sig hur alla troende ska kunna känna sig inkluderade i kyrkan. Kyrkans primära uppdrag måste dock alltid vara att inbjuda till tro på Jesus.
