För många inom Equmeniakyrkan är det ingen större överraskning att ett av ytterkantspartierna har den nyvalde kyrkoledarens sympatier. Men Karin Wiborns medlemskap i Vänsterpartiet är inte alldeles okontroversiellt.
Det finns flera anledningar varför tidigare vänsterregeringar valt att inte släppa in just Vänsterpartiet i Rosenbad. Partiet har i alltför hög grad, också i närtid, svajat på den demokratiska manschetten. Dessutom har partiet haft uppenbara problem att hålla rent i sina egna led mot antisemitism.
Transparens med sin ideologiska hemvist är inte nödvändigtvis av ondo. Samtidigt är det rimligt att ställa frågan hur ett partimedlemskap, där man i alla fall någorlunda förväntas följa partiboken, är förenligt med uppgiften att vara en samlande kraft för hela samfundet. Att vara kristen innebär, som Fredrik Wenell skrev nyligen på ledarplats, att man ibland hamnar till vänster och ibland till höger. Rimligen finns det inom Equmeniakyrkan pastorer som röstar på andra partier, och här är den nyvalde kyrkoledaren önskvärt tydlig med att mångfald är något sunt. Följdfrågan blir hur mycket den i stor enighet nyligen valda kyrkoledaren kommer förmå värna den mångfalden.
Kan man rösta på vilket parti som helst och ändå vara pastor i Equmeniakyrkan? Wiborn säger att en pastor som är medlem i SD har en del att förklara. Detsamma kan nog en och annan tycka om en kyrkoledare som är medlem i Vänsterpartiet.
[ Karin Wiborn: För tre val sedan gick jag med i Vänsterpartiet ]
