Halvtid. Krismentaliteten från förra året har avklingat något. I stället vill statsminister Ulf Kristersson (M) betona att all politik man rullat ut har eller i alla fall snart kommer lösa alla problem.
Men den som lyssnade hörde inget om kyrkor. Inget om civilsamhälle. Föreningslivet dök upp i förbifarten. Statsministern betonade att alla ska kunna tro vad de vill i Sverige. Och det var ytterst välkommet med markeringen mot antisemitism – varför applåderade inte alla riksdagsledamöter just där? Men civilsamhällets viktiga roll förbises så gott som helt.
Familjerna nämns, inte minst i avsnittet kring vikten att förebygga rekryteringen in i gängen, där (helt riktigt, förvisso) föräldraansvaret betonades. Migrationspolitiken fortsätter sin gilla gång längs den hårda minimilinjen. Färre måste söka sig hit, om de inte är kvalificerad arbetskraft.
Nya ministrar gör intåg. Bland annat byter L post med varandra och Kristerssons kronprinsessa ska chefa över UD. Och näringslivsnära biståndsministern vill säkert ta Sida i hampan.
Ja, det är mycket M och SD i förklaringen. De mindre partiernas avtryck är inte lika framträdande. L:s skärmskepsis och kunskapsskola finns med. KD då? Välkomna reformer för äldre, bland annat gällande tandvård, och betoningen på ungas ohälsa finns med, likaså planen att utveckla vården i mer nationell riktning, samt vice statsminister Ebba Buschs energipolitik som ska läggas om i grunden, lovar Kristersson. Ja, det är i alla fall tydligt: mycket läggs om i grunden.
[ Tidigare Timbroprofil blir ny biståndsminister ]
