Det är snart 29 år sedan jag flyttade från Norge till Sverige. Kanske en av de enklaste nationsgränserna att korsa för en som vill fortsätta känna sig hemma i ett nytt land. Men på ett område skiljer sig länderna åt: I Sverige är det offentliga samtalet mer styrd av oskrivna regler om vad som är tillåtet att säga och tycka.
Vill du få ett tydligt exempel på detta kan du följa samtalet i Norge om ny abortlag som nu pågår. Många delar av förslaget som presenteras har stöd av en stor majoritet i Norge. Men i den största frågan har inte ens regeringen kunnat enas: Att utvidga gränsen för självbestämd abort från 12 till 18 veckor.
I svensk debatt anses du vara helt offside politiskt om du inte är för att i alla lägen skapa en så fri tillgång till abort som möjligt. I Norge måste inte alla tycka lika i abortfrågan. Det är stor spänning knuten till om en utvidgning av abortlagen över huvud taget kommer att få majoritet i Stortinget.
Få norska partier låter partipiskan vina i abortfrågan.
— Öyvind Tholvsen
Det största oppositionspartiet Høyre, Moderaternas systerparti, uttrycker tydligt att de vill behålla dagens gräns. ”Høyre anser att dagens abortlag balanserar hänsynen mellan kvinnans självbestämmande över egen kropp och fostrets rätt till liv på ett bra sätt.” Kristelig folkeparti, KD:s systerparti, och Fremskrittspartiet är också emot denna ändring av lagen.
Utmaningen för Arbeiderpartiet är att även regeringspartnern Senterpartiet i Norge har programfäst att de inte vill utöka abort till vecka 18. Då finns ingen majoritet i Stortinget. Rysaren blir om minst fem stortingsrepresentanter från de partier som är emot, ändå kommer att rösta för hela nya lagen.
Få norska partier låter partipiskan vina i abortfrågan. Frågan anses vara djupt personligt förankrad hos varje politiker och som bör ha frihet att följa sitt samvete mer än partilinjen. Samvetsfriheten kan, ironiskt nog för en svensk, komma att göra att lagen trots allt blir antagen. NRK:s genomgång visar att det kan finnas tillräckligt många som är beredda att rösta för den nya lagen bland oppositionspartierna.
I Norge anses abort vara en svår etisk fråga där det är självklart att man måste få komma till olika slutsatser. I den offentliga utredning som ligger till grund för det nya förslaget beskrivs dilemmat med sena aborter som en avvägning mellan gravidas autonomi och självbestämmande å ena sidan och statens intressen att säkra respekten för oföddas liv å andra sidan.
Jag har sällan upplevt att dessa mycket svåra etiska avväganden lyfts fram i svensk offentlig debatt. Frågan tycks i Sverige endast få röra sig i en riktning. Finns inte dessa etiska dilemman i Sverige? Eller har svenskar en mer utvecklad moralisk kompass än norrmän? Hur kan två grannländer landa så olika just i denna debatt? Är detta ett uttryck för att sekulariseringen i Sverige inte har haft förmåga att härbärgera detta etiska dilemman på ett intellektuellt trovärdigt sätt? Består skillnaden i att kyrkorna i Norge faktiskt varit del i samtalet på ett sätt vi inte varit i Sverige?
