För många aktiva i kyrkan är det krävande att ta del av berättelser som började i kyrkan men slutade någon annanstans. Dagen har på nyhetsplats upprepade gånger skildrat sådana berättelser.
Alla arbetar för att ha öppna dörrar in i församlingslivet. Men det finns också bakdörrar som människor oftast smyger, ibland går mer demonstrativt, ut genom. Ibland beskrivs detta som en dekonstruktion av tron, ett begrepp det finns skäl att återkomma till. Enligt statistiken har bakdörren varit mer använd i Svenska kyrkan än i frikyrkorna de senaste 35 åren. Men i Dagen har frikyrkans problematik belysts mest.
Hur smärtsamt dessa processer än är, finns det bara ett sätt att ta sig an frågorna: Att lyssna, försöka förstå och sedan förbättra sättet att vara kyrka så att evangeliet blir mer trovärdigt.
[ Dekonstruktion – tillfällig trend eller en ny reformation? ]
Det sker dock positiva ändringar som ger frikyrkan bättre förutsättningar i framtiden. Kanske har belysning av frågorna lett till att samtalsklimatet sakta är på väg att bli mer gynnsamt, även om det fortfarande uppenbart finns sammanhang kvar som inte ger utrymme för tron att prövas.
För många har den frikyrkliga formen upplevts för snäv och talat till för få sinnen. Nu tar frikyrkor på ett tydligare sätt än förr intryck av andra traditioner. Idag är det inget konstigt för en frikyrklig att ösa ur ignatianska källor för andlig vägledning eller tända ljus i samband med bönen. Nu kan en karismatisk kristen också vara en kontemplativ kristen.
Øyvind Tholvsen: Det är den prövade tron som är den bibliska förebilden.
Ett annat arbete som pågår, är reflektionen om relationen mellan tro och vetenskap. Unga behöver få redskap så att de kan möta vetenskapliga synsätt utan att det leder till att tron faller isär. Ett viktigt område där Apologia förlag har tagit grepp är synen på evolutionen. Boken Fyra kristna diskuterar skapelse och evolution är lovvärt. I boken ger kristna med samma bibelsyn olika svar. Det utrymmet måste självklart få finnas i våra församlingar på detta och flera andra områden.
Första året på en pastorsutbildning kan för många innebära en trons kris som man behöver kunna ta sig igenom för att kunna bli en trovärdig ledare. Studenten möter frågor kopplat till Bibeln som man förr eller senare stöter på som kristen ledare: Beskriver Jona bok en historisk händelse? Skrevs Jesaja av en eller flera personer? Kan vi veta att den historiska Jesus är den samma som evangeliernas Kristus?
[ Hedvig Rizell: Kyrkan måste våga omfamna nutidens Tomas tvivlaren ]
Vissa studenter klarar helt enkelt inte av att dessa frågor ställs. Det är oroväckande. Då står de också svarslösa när andra de ska vägleda ställer samma frågor. Andra studenter går istället igenom en helt nödvändig kris där något av det de hade i sin tro faktiskt brinner upp. Men ur askan av detta växer något starkare fram, ett prövat bygge som håller för framtida påfrestningar.
Det är den prövade tron som är den bibliska förebilden. Det bibliska mönstret är nämligen just att tron är under ständig konstruktion. Har man missat det, har man nog missat en av huvudpoängen i såväl Gamla som Nya testamentet.
