Det är uppfriskande att vi tillsammans reflekterar över hur förhållandet mellan Guds rike, samfunden och pastorer och präster är. Som läsaren kan se, skiljer detta sig också åt mellan olika samfund.
Sofia Camnerin och jag är överens om att präster och pastorers samfundsbyten inte ska tas lätt på. Bakgrunden i de intervjuer som Dagen gjort fokuserar på byten framför allt mellan olika frikyrkosamfund, EFS och Svenska kyrkan. Min tes är, som jag anser bekräftas av de intervjuer som gjordes, att herdarna som gjort dessa byten inte gjort det lättvindigt, men att det heller inte uppfattats som att de har brutit något löfte gentemot ett samfund.
Känslan i en församling som inser att pastorn vill byta sammanhang kan ibland vara präglad av svek. Jag ville i min ledare försöka skapa förståelse för att människor ibland har behov av att byta sammanhang. Många medlemmar kan känna igen sig i ett sådant behov.
Det är klokt att som ledare för Sveriges kristna råd (SKR), mana till försiktighet med att byta sammanhang. Samfunden har investerat mycket för att skapa de goda ordningar som behöver finnas för att säkra utbildning, ordningar kring ansvarskrävande, tystnadsplikt, vigselbehörigheter med mera.
Även om samfundsbyten inte ska tas lätt på, så är de ett uttryck för att medlemmar såväl som ledare inom kyrkorna mer betonar trohet mot Guds rike än samfundet.
— Öyvind Tholvsen
Det är däremot överraskande att generalsekreteraren för SKR går så långt som att jämställa dessa byten mellan främst protestantiska samfund, som skilsmässor. Jag står fast vid att det vore bättre att glädjas över att samfundsgränser inte spelar den roll i dag som de gjorde för 100 år sedan. Detta har ju möjliggjorts av en unik ekumenisk utveckling i Sverige.
Mitt budskap var att tona ner den dramatik i dessa samfundsbyten som Camnerin skapade med sitt uttalande om att man “gift sig” med samfundet. Även om samfundsbyten inte ska tas lätt på, så är de ett uttryck för att medlemmar såväl som ledare inom kyrkorna mer betonar trohet mot Guds rike än samfundet. Det ger goda förutsättningar inför framtida ekumenik.
Om samfunden inom SKR är överens om att pastorer och präster borde se det som att de slutit ett livslångt förbund med sitt samfund, så behöver detta förtydligas. Pastorer och präster uppfattar det uppenbarligen inte alltid så. Såsom löften formuleras i dag, särskilt inom frikyrkan, så är detta något som inte framgår. Att gå från en genomarbetad struktur med goda ansvarsordningar till en annan struktur med goda ansvarsordningar ska inte tas lättvindigt. Det är inget andligt konsultarbete att vara herde. Men det bör kunna genomföras utan att församlingen som ser detta ske med sin herde, ska känna sig sviken.
