Det är mycket gott för ekumeniken och för kyrkornas gemensamma vittnesbörd i Sverige att läsa ärkebiskop Martin Modéus vänliga svar på min ledartext. Låt mig fortsätta reflektionen.
När jag reagerade på en del av inledningen till hans tal till kyrkomötet var det för att det tecknar en bild av Svenska kyrkan i kontrast till frikyrkan. Det var tyvärr inte första gången biskopar gör en sådan analys. Modéus biskopskollega i Västerås stift, Mikael Mogren, tecknade för några år sedan en liknande kontrastbild mellan Svenska kyrkan och frikyrkorna i ledande lokaltidningar i stiftet. Även han tog utgångspunkt i just David Thurfjells forskning, forskning som är omdiskuterad. En fråga infinner sig om detta är ett narrativ som kyrkan odlar. Det vore inte bra för alla goda lokala ekumeniska initiativ.
[ Öyvind Tholvsen: Olyckligt av ärkebiskop Modéus om frikyrkorna ]
Modéus nämner ”samhällets schablonisering av tro som inte ser nyanserna i den svenska kristenheten”. Det är lätt att hålla med om att schabloniseringar finns. Jag är orolig att Modéus inlägg i sin iver att komma till rätta med vissa schabloniseringar, i stället bidrar till nya olyckliga schabloniseringar mellan Svenska kyrkan och frikyrkorna. Jag är glad att Modéus vill komma mig till mötes i detta. Frikyrkorna rymmer, som jag skrev, inom sig en mycket stor mångfald också av åsikter och trosuttryck. Modéus understryker också på ett fint sätt i sitt svar att det även gäller Svenska kyrkan.
I detta finns ekumenisk sprängkraft.
— Öyvind Tholvsen
Det måste verkligen poängteras att frikyrkorna tyvärr också gör sig skyldiga till att framställa Svenska kyrkan i dålig dager när tal hålls till de egna. Man vill framstå som den varma i kontrast till den ljumma eller som den rättrogna mot den klentrogna. Frikyrkorna behöver också sopa framför egen dörr.
Kyrkorna är och kommer att förbli olika varandra. Olikheterna är, precis som Modéus skriver, inget att dölja. De är en tillgång. Det allra mest konstruktiva är när vi hittar våra egna svagheter och söker oss till våra trossyskon som har styrkor på området för att ta intryck och lära av varandra. I detta finns ekumenisk sprängkraft.
Det var också därför jag ville uppmärksamma att flera av de punkter ärkebiskopen berörde i sitt tal, verkligen är något att ta till sig även för andra kyrkor. Detta i en tid där det kanske är så att fler faktiskt vill lyssna till kyrkornas röst i det offentliga rummet.
