Det är välkommet att regeringen, med socialminister Jakob Forssmed (KD) i täten, inser behovet av att ha tätare kontakter mellan kommuner och lokala trossamfund. Det finns alltid en risk att den politiska maktens motiv utöver fullt legitima sådana vill ha möjlighet att ha inflytande över samfundens inre liv. Men det Forssmed uttrycker här uttrycker – behovet att motverka den religiösa analfabetismen, även hos offentlig förvaltning, är viktigt. Alltför många kommuner hanterar trossamfund som något man inte ens vill ta i med tång, möjligen undantaget när de kan vara till nytta vid en lokal kris eller katastrof. Bidrag dras in. Religion ses som riskfaktor. Kyrkor som extremister. Det är för ängsligt. Genom närmare kontakt kan sådant otyg förebyggas.
Visst finns det en poäng med att det nu är det offentliga som sträcker ut handen till trossamfunden och i förlängningen de lokala församlingarna. Men det finns inget som hindrar att troende är de som först bjuder in för att visa på den fantastiska insats man gör för människors existentiella hälsa.
Men ovan nämnda ängslighet har ibland satt käppar i hjulet. 30 kommuner med täta och regelbundna kontakter med lokala trossamfund är en alldeles för låg siffra. Det finns många lokala kristna samverkansforum som redan nu skulle kunna bjuda in kommunens representanter och andra trossamfund till ett tätare samarbete. Ska man invänta att kommunens kvarnar ska mala klart kan väntan bli lång. Varför inte mejla kommunalrådet i dag?
[ "Finns nästan en religiös analfabetism i kommunerna" ]
