Eftersom jag själv känner starkt för församlingens sång- och musikliv är det lätt insett att det finns andra som känner samma engagemang. Och gissningsvis (lugnt sagt) tänker, tycker eller känner inte alla likadant. När vi nu har konstaterat det kan vi gå vidare till kärnfrågan: Församlingens sång- och musikliv är jätteviktigt. Väldigt få skulle invända mot den grundtesen, oavsett musikintresse i övrigt. Gott så.
Men det finns fler bitar vi måste få på plats om pusslet ska bli helt: En församling kan inte trolla fram en kör, en orkester eller en operasångare om sådana inte finns tillgängliga. Varje församlings sång- och musikliv är nämligen helt beroende av dem som är villiga att lägga tid och engagemang på detta. Dessa personer kan vara unga eller gamla, skolade musiker eller amatörer, med preferenser för pop eller för klassisk musik, för Segertoner eller för psalmer, och så vidare. Är vi överens så långt?
[ Debatt| David Davage: Gör upp med myterna om lovsång ]
Kanske kan vi också enas kring att sång och musik kan ha olika funktioner? Här kan vi visserligen betona olika, någon tycker att utåtriktade evangelistiska sånger är viktigast, en annan förkunnarsånger och en tredje innerliga tillbedjanssånger (och, nej, i och med dessa exempel har jag inte nämnt alla varianter som finns). Det finns en uppsjö av sånger och musik som på olika sätt bidrar och är till välsignelse, visst?
Därtill ger musiker och sångare, åtminstone i frikyrkliga sammanhang, till absolut övervägande del sitt bidrag helt ideellt. De ber, övar och förbereder sig med förhoppning om att kunna vara till välsignelse utan någon större möjlighet att få något för egen vinning (förutom möjligen uppmuntran – och får de det?).
Då håller det inte att en lilltå skäller ut en armbåge för att den inte är tillräckligt mycket nacke.
— Frida Park
Lägg därtill att gudstjänster, till skillnad från konserter, ytterst sällan (aldrig?) tar inträde. Gudstjänstdeltagarna kan alltså inte förvänta sig eller behandla församlingens ideella sångare och musiker som om de vore kommersiella artister vars uppdrag är att ge konsumenterna valuta för biljettpriset.
[ Lovsång viktigare än både predikan och Bibeln när unga rankar ]
Församlingens musikliv handlar om hur vi är församling. Att vi är bröder och systrar som kommer samman, var och en med sitt frivilliga och helhjärtade bidrag, och i kärlek ger av vad vi har, oavsett om det är några fiskar eller bröd, en psalm eller en andlig visa. Tillsammans är vi en kropp med många lemmar där vi har olika funktioner, gåvor, och också är beroende av varandra, eller hur?
Då håller det inte att en lilltå skäller ut en armbåge för att den inte är tillräckligt mycket nacke. När frivilliga musiker och sångare samlas för att till exempel skriva åtta sånger till välsignelse för sina bröder och systrar är det fullständigt orimligt att vissa fina kristna syskon reagerar med enbart klagomål, gnäll och kritik.
Det spelar mindre roll om sångerna blev i enlighet med allas musiksmak eller preferenser. Alla, även den som är kritisk till sång- och musikutbudet, är fri att engagera sig och bidra med vad man längtar efter och saknar. Men med kärlekslöshet behandlar man inte varandra, inte om man har den minsta vilja att efterleva Jesu egna befallning om att älska varandra. Det borde vi kunna vara eniga kring.
