Det blir allt mer uppenbart att miljökrisen växer i omfattning. Lantmäteriet meddelade den 12 oktober att Sveriges glaciäris smälter i allt snabbare takt. Sedan 2020 har minst fyra glaciärer och fyra kvadratkilometer glaciäris försvunnit. Själv växte jag upp vid foten av Jotunheimens massiva fjällområden i Norge. De glaciärdelar vi hade klassturer till på 1980-talet finns inte längre.
Världsnaturfonden skrev i samma vecka att krisen för den biologiska mångfalden är värre än någonsin. Bestånden av vilda ryggradsdjur har minskat med hela 73 procent på bara femtio år enligt deras Living Planet Report 2024.
Evangelikala kristna som utgår från Lausannerörelsen tar ofta, till skillnad från många amerikanska självdefinierade evangelikala, denna utveckling på största allvar. I Kapstadsöverenskommelsen från 2010 ges miljöfrågan en central plats motiverat av kärleken till Guds värld: “Vi kan inte säga oss älska Gud samtidigt som vi missbrukar vad som rätteligen tillhör Kristus som skapare, förlossare och arvtagare. Vi tar hand om jorden och utnyttjar dess rika resurser på ett ansvarsfullt sätt, inte på den sekulära världens grunder utan för Herrens skull.”
Det förpliktigar. Varje församling som ställer sig i denna evangelikala tradition behöver se om sitt hus. Frågan om hur en församling bäst reducerar sin miljöpåverkan har länge inte tagits på tillräckligt stort allvar. Men församlingen lurar sig om den tror att ett gott miljösamvete är möjligt bara man sorterar soporna och slutar med engångsartiklar.
Och hur ska vi se på söndagssteken?
— Öyvind Tholvsen
Församlingar som räknar på koldioksidutsläpp kommer fram till att detta är småsaker jämfört med exempelvis att se över hur den fastighet som de flesta församlingar äger används. Att värma upp en kyrksal med alla sina kubikmeter för få timmars användning i veckan är en bov i ett drama. Se till att låta andra använda kyrkan. Och varför inte dela kyrka med en annan församling likt Korskyrkan och Vineyard gör i Norrköping? Det ger även andra goda effekter.
Hur skulle församlingen bättra sin miljöräkenskap bara genom att cykla eller gå istället för att ta bilen till hälften av kyrkans samlingar för dem som har kort väg till kyrkan och hälsan till det? Och hur ska vi se på söndagssteken? 125 gram rött kött har tiotals gånger större miljöpåverkan än vegetariska alternativ. Det räcker att den byts ut en gång i månaden för att skillnaderna märks.
Man märker att detta rör församlingssynen. Är församling bara vad en medlem gör inom kyrkans väggar? Självklart inte. Begränsar det sig till söndagsaktiviteter? Det skulle i så fall vara utslag av usel teologi. Klimatansvar ingår i ett kristet lärjungaskap.
Lausannerörelsen skriver: “Denna kärlek till Guds skapelse kräver att vi bekänner vår delaktighet i förstörelsen, slöseriet och föroreningen av jordens resurser och vår osynliga medverkan i konsumismens giftiga avguderi. Vi överlåter oss i stället till ett angeläget, profetiskt ekologiskt ansvarstagande.” Upp till bevis, alltså.
