Att regeringen för en hårdnande linje mot migranter är ingen nyhet. Det är inte heller speciellt förvånande eftersom det var ett vallöfte. Givet de problem Sverige har med integrationen är det självklart att något behöver göras. Som en ytterligare komponent i integrationspolitiken vill därför integrationsminister Mats Persson (L) införa en återkommande värderingsundersökning av nyanlända migranter.
I Svenska Dagbladets podcast Ledarredaktionen (17/10) kan han dock inte svara på om undersökningen gäller alla migranter, exempelvis de som flyttar från Oslo och Köpenhamn.
Regeringen gör dock helt rätt i att jobba hårdare med integrationsproblemen, för de är stora och utmanande. Men integrationsministerns senaste förslag är ett slag i luften. Forskning har redan kartlagt att det är migranterna som kommer från samhällen med andra värderingar än det svenska sekulära liberala normsystemet. Det är alltså inte mer kunskap som behövs utan konkreta politiska förslag.
Värderingsundersökningen är viktig för regeringen eftersom de menar att det är avgörande eftersom samhället måste bygga på det “gemensamma goda”. Det som vanligen avses med uttrycket är en uppsättning gemensamma värderingar som håller ihop nationen. I Sverige handlar det om flickors och kvinnors rättigheter, frihet till religion, men också frihet från religion i politiken, samt hbtq-personers rättigheter. Det är känt att en del nyanlända migranter inte alls delar de uppfattningarna. De behöver omvändas till dem för annars hotas integrationen av dem och i förlängningen samhällets sammanhållning.
Men det är inte bara nyanlända migranter som inte fullt ut delar den beskrivningen av de liberala värderingarna. Det finns en hel del med etnisk svenskt ursprung som ställer frågor om dem. Det regeringen förstår som det gemensamma goda är alltså inte ens självklart för alla svenskar.
Lägg ner planerna på en värderingsundersökning och ge pengarna det skulle kosta till kyrkor.
— Fredrik Wenell
Det är såklart en avgrundsdjup skillnad mellan hederskultur där flickor tvingas till giftermål, könsstympning eller att inte får röra sig fritt och exempelvis diskussioner när kristna ifrågasätter sekulära normer i samhället. Men det går inte att dra någon självklar gräns mellan å ena sidan gruppen nyanlända migranter och å andra sidan gruppen svenskar. Krocken handlar snarare om skillnaden mellan en viss tolkning, som majoriteten omhuldar, av sekulära liberala värderingar och religiösa värderingar som en del minoriteter omfattar, och går skillnaden snarare genom båda grupperna.
[ Lennarth Hambre: Kyrkorna har gjort heroiska insatser för flyktingar ]
En fråga som uppstår är om regeringen verkligen menar att religion inte ska få styra människors värderingar över huvud taget? Hur tänker de om den svenska frikyrkliga rörelsen vars religiösa övertygelser visat dem hur man i en demokrati lever med en övertygelse som ibland krockar med majoritetens normer? Regeringen behöver också påminnas om om att den katolska sociallära som Kristdemokraterna lutar sig mot har djupa rötter i den kristna traditionens människosyn och bekännelse. Det är inte så lätt att skilja på religion och politik.
Lösningen på integrationen är därför inte att kräva lydnad mot en uppsättning värderingar som en majoritet förfäktar utan förmågan att kunna leva tillsammans med andra som inte delar ens värderingar. Den politiska fråga som därför borde vara uppe på bordet är hur Sverige kan bli ett samhälle där olika kulturer kan leva sida vid sida och lyssna på varandra. Det gemensamma goda, med grund i ett homogent lutherskt folkhem, finns inte längre.
Är det i ett sådant samhälle verkligen rätt väg att lägga ner mer pengar på att kartlägga kunskap som vi redan har? Det behövs inte en politik för det gemensamma goda utan en politik för ett gemensamt liv där de liberala friheterna är grunden.
[ Fredrik Wenell: Utmaningarna med integrationen hamnade rakt i knäet på ungdomsledarna ]
Ett modigt politiskt beslut skulle vara att använda religiösa ledare i integrationen. I andra kulturer, inte minst bland många av de nyanlända migranternas (möjligen undantaget dem som kommer från Oslo och Köpenhamn), har de religiösa ledarna nämligen betydligt större auktoritet än politiker.
Persson borde mot den bakgrunden lägga ner planerna på en värderingsundersökning och istället ge pengarna det skulle kosta till kyrkor med ett tydligt uppdrag att skapa arenor där människor från olika bakgrunder kan mötas för att lyssna på varandra. Det måste såklart finnas en tydlig förväntan om att imamer, rabbiner och präster går före och deltar i samtalen om vad det innebär att leva tillsammans med andra i ett land där den egna tron inte har den politiska eller moraliska makten. I de kristna traditionerna finns mycket erfarenhet av att föra den sortens samtal för att nå gemensam förståelse. Sådana samtal skulle alla tjäna på.
