Frikyrkorna är kända för sitt engagemang. Ideella städar, bakar, leder barngrupper och sjunger på gudstjänsten. Det är något dyrbart – och något att vara rädd om. För när vi börjar ta varandra för givet och ställer orimliga krav på den som ger av sin ork – då är det lätt att kraften och glädjen sinar. Det gäller på alla områden, men i allra högsta grad också i församlingens musik- och sångliv som ledarsidan skrev om tidigare i veckan.
Vi är många som längtar efter mångfald. Men verkligheten är denna: om du saknar något i församlingens verksamhet och gudstjänstliv – då är lösningen inte att klaga på dem som redan ger av sina gåvor. Det är snarare så att du behöver bidra med vad du längtar efter.
Om du saknar chokladmuffins på kyrkfikat vet du troligen om att det är rätt ohyfsat gnälla på dem som gått upp tidigt och bakat sina favoritkakor som de tror ska vara till glädje. Vill du ha chokladmuffins får du gärna engagera dig i en serveringsgrupp och börja baka själv. Men jag kan inte baka, säger du. Då får du vackert nöja dig med och i tacksamhet ta emot det som serveras. Det är ju också fullt möjligt att köpa hem ditt favoritfika till ditt eget kaffe med dopp, och varför inte bjuda hem någon att avnjuta detta med dig?
Det är inte så mycket annorlunda med församlingens musik- och sångliv. Engagera dig och bidra till mångfalden. Men man kan också sjunga sina älskade sånger hemma i duschen eller med vänner på hemgrupp. Tralla på!
