För ett år sedan tog konstnären och kulturpersonligheten Stina Wollter till orda på sociala medier. I ett inlägg på Instagram skrev hon bland annat att ”Israel systematiskt tagit organ och hud från döda palestinier”, att ”de (israelerna) ljugit om beheaded babies och våldtäkt” samt ”dödat sina egna på festivalen från helikoptrar”. Grundlösa, felaktiga och för alla dem som drabbats av Hamas terror den 7 oktober djupt kränkande påståenden.
Efter en välförtjänt kritikstorm urskuldade sig så småningom Wollter: ”Förlåt för att jag fört vidare uppgifter som eventuellt inte stämmer”. I de flera intervjuer som följde, bland annat i Uppsala nya tidning, menade Wollter dock att spridandet av antisemitism minsann inte gjorde henne till antisemit.
Nakenprogrammet blottar SVT:s plumphet.
— Steven Crosson
Efter att först ha försvarat Wollter tog så SVT efter mycket om och men tillbaka programmet. Fast inte helt. Publiceringen av hennes program, där hon skulle måla av nakna kända svenskar, är nu ”pausat”. I sin motivering skriver SVT att ”Stina Wollter och många med henne drivs av en djup förtvivlan över situationen i Gaza.” Kanske kan vi därför anta att programmet kommer att sändas någon gång i framtiden.
Tyvärr är det inte första gången som public service har svårt att förhålla sig nyktert till konflikten i Mellanöstern. När den svenskfödde talespersonen för den israeliska armén Jonathan Conricus intervjuades i SR för ett år sedan tyckte programledaren att det var viktigt att föra in i samtalet att terrororganisationen Hamas kanske hade en annan bild av terrorattacken än israelerna hade. Nu är inte Hamas här och kan försvara sig, ungefär. Ett förfarande från SR som ledarsidans Frida Park konstaterade var tondövt.
[ Frida Park: Det är väl inte konstigt att Hamas inte har samma bild P1 ]
Efter 7 oktober har världens gator svämmats över av en störtflod av antisemitiska glåpord. Osäkerheten och otryggheten gör att många judar väljer att lägga undan religiösa smycken och gör att säkerheten kring judiska samlingslokaler ytterligare måste stärkas. Att SVT i det läget initialt ändå tyckte det var rimligt att låta en person som så tydligt spridit antisemitiska troper få ett eget program är anmärkningsvärt. Nakenprogrammet blottar SVT:s plumphet.
Den ostädade antisemitismen på gator och torg sker inte i ett vakuum utan även det som skrivs och sägs av mysiga kulturpersonligheter i samhällets finrum spelar roll. Konspirationsteorier görs rumsrena. När Wollter sprider antisemitism är det dock viktigt att påminna sig om att en gemytlig persona knappast förtar budskapet.
Det bör finnas utrymme för personer i det offentliga rummet även med idéer och bakgrunder som sticker ut. Yttrandefriheten är viktig och cancelleringskulturen ett otyg. Men i Stina Wollters fall handlar det inte om några svunna ungdomssynder eller några idéer som är en smula udda utan om ett propagerande som är pågående i högsta grad, som SvD:s Tove Lifvendahl konstaterade.
Ena dagen försvar. Andra dagen typ reträtt. Typ. Public service gör sig själv sannerligen inte några tjänster för att upprätthålla förtroendet för den egna institutionen i hanteringen kring Wollters nakenprogram.
