Det är fascinerande att följa Postkodlotteriet och inse att många prenumererar på tre, fyra och fem lotter a 150 kr per månad. Det som driver de som köper lotter är säkerligen en blandning mellan drömmen om storvinsten och önskan om att vara med och bidra till alla de ideella organisationer som är förmånstagare.
I granskningar av kyrkor är pengar ofta en viktig och känslig beståndsdel. Så också med granskningen av Wao church i Expressen för en kort tid sedan. Men en granskning får inte få kyrkan att backa från grundläggande värden i evangeliet.
[ Viktigt ta kritiska signaler på allvar ]
Jesus talar provocerande mycket om pengar. I ett av världshistoriens mest berömda tal, Bergspredikan, varnar Jesus för mammon, den herre som vi så lätt blir slavar under. Botemedlet som Jesus lyfter fram är givandet.
Att ge rejält och regelbundet är därför en befrielsehandling. Detta kommer alltid att sticka i ögonen på ekonomer. Har du hört en chefsekonom tala om givande på tiotusentals kronor varje år som en avgörande del av en sund privatekonomi? Likafullt menar flertalet kristna att så är fallet.
I mötet med mediernas granskning måste kyrkan våga stå upp för givandet.
— Öyvind Tholvsen
I mötet med mediernas granskning måste kyrkan våga stå upp för givandet. Offer är något vi avstår, något som känns. Kristna offrar faktiskt i praktiken semesterresor, uteluncher eller en ny cykel för att hon tror att det befriar henne till ett rikare liv.
Men givandet till församlingen får aldrig bli fylld av tvång, press eller manipulation. Det får inte ge sken av att vara en investering som ska ge materiell avkastning. Det är och förblir ett offer.
Givandet utgår från Gud som den stora givaren. Det bottnar i Guds kärlek som är en kärlek som avstår. Jesus avstod från härligheten, led och dog för att ge oss del i allt sitt goda. När vi avstår är det en andlig övning som formar kristuslikhet i oss. Det är ett tacksamhetens gensvar på vad Gud har gett oss. Det är ett tackoffer.
[ Frikyrkor manar medlemmar börja betala kyrkoavgift via skattsedeln ]
När en kristen ger till sin församling så möjliggör det att pastorer, diakoner och präster kan slippa att ha ett vanligt arbete och kunna ägna sig helt åt att tjäna i församling och samhälle. Kyrkobyggnader kan hållas fräscha. Dessutom ger församlingar vidare till lokala sociala satsningar och internationellt missionsarbete.
Tänk om detta är en av förutsättningarna för hela vår västliga civilisation: Att invänarna varit villiga att ge frikostigt och med glädje till gemenskapen. Skulle vi haft ett så bra samhälle om inte människor avstod stora summor som gemenskapen sedan omfördelar till vård, skola och omsorg? Skulle vi haft Välfärdssverige om inte Jesus hade talat och levt utifrån sanningen om att det är saligare att ge än att få?
Att ge till Guds rike är inte ett lotteri som det sedan visar sig om vi möjligen vinner i, men sannolikare förlorar i. Att ge är att trotsigt bekänna sitt hopp till att det är de skatter vi samlat hos vår himmelske Far som i slutändan kommer att räknas. Han som ser våra inre och känner allt i våra liv som älskar Gud mer än mammon. Att ge frikostigt får därför aldrig bli suspekt.
