I Sverige har många medlemmar i trossamfund valt att låta en del av inkomsten via skattsedeln gå till sitt samfund (oavsett om det är Svenska kyrkan eller något annat samfund). Den 31 oktober är sista dagen för en medlem att ansluta sig till systemet för att omfattas under nästkommande år. En anslutning som uppmuntras av flera samfundsledningar.
Givetvis är det gott och väl att varje kristen som har ett engagemang i en församling och ett samfund är med och bär upp dess verksamhet med såväl böner, engagemang och kommer med reda pengar. Som Öyvind Tholvsen skriver är givandet en andlig övning som formar Kristuslikheten i oss.
[ Öyvind Tholvsen: Att ge kommer alltid att provocera ]
Med det sagt finns det anledning att reflektera över hur en församling eller samfund tar in pengar till sin verksamhet. I Sverige har systemet en bakgrund i att det länge fanns en statskyrka där givandet var obligatoriskt och administrerat genom skattsedeln. Historiskt var förutsättningarna för andra samfund mycket svåra och dessa motarbetades aktivt av såväl Svenska kyrkan som av staten.
En global utblick visar många fall där stater agerar mot kristna gemenskaper. Även i Sverige behövs eftertanke: Ingen vet hur framtiden ser ut. Bland medlemmarna i landets frikyrkosamfund är reflektionen extra angelägen. Det finns alternativ till kyrkoavgiften (exempelvis autogiro) som också leder till ett långsiktigt livskraftigt givande men som inte innebär statlig inblandning eller registrering.
[ Frikyrkor manar medlemmar börja betala kyrkoavgift via skattsedeln ]
