Tidningen Dagen har skrivit om Gaza. Så inleder Henrik Jalalian, politisk redaktör på vänstertidningen ETC, en ledare där han kritiserar en ledarkommentar i Dagen om folkmordsbegreppet. Det hör nu knappast till ovanligheterna att Dagens ledarsida skriver om Gaza, men just denna text var mycket riktigt inte en sådan ”rasande kristen appell om att rädda civila” som Jalalian efterfrågar. Tror man att det innebär att Dagen inte bryr sig om dem som lider i det fruktansvärda krig som pågår dag och natt sedan Hamas attack mot Israel den 7 oktober 2023, ja då har man läst oss dåligt, sällan eller både och.
I text efter text fortsätter Dagens ledarsida att mana till skydd för civila palestinier och till frisläppande av gisslan som fortfarande – mer än ett år senare – sitter fängslade av terrorister i Gaza. Dagens ledarsida har inga problem att kritisera premiärminister Benjamin Netanyahu eller den israeliska armén när man misslyckas att skydda civila. Israel har rätt att försvara sig, men detta försvar måste ske enligt folkrätten och krigets lagar. Dagen har återkommande uppmanat till vapenvila, skrivit analyser om vägar till fred och uppmanat kyrkor att vara en aktiv del i detta.
Det viktigaste sättet att rädda liv är fred.
— Frida Park
Jalalian har rätt i att allt detta faktiskt inte stod i den text som han reagerade på. Den var en kort kommentar på totalt 1400 tecken om nyheten att biskop Andreas Holmberg sagt att det pågår ett folkmord i Gaza. Min kommentar refererade en föreläsning på Leksands folkhögskola från augusti i år där Ove Bring, professor emeritus i folkrätt, gjorde en exposé över ett antal begrepp som (felaktigt) används i medierapporteringen.
Det Jalalian inte nämner är att texten tar upp att även om domstolen i Haag skulle slå fast att det inte pågår vad internationell rätt kallar för ”folkmord” hindrar det inte att Israel kan göra sig skyldig till andra allvarliga folkrättsliga brott och i så fall måste ställas till svars. Ove Bring nämner ”brott mot mänskligheten”.
Jag underströk då, och gör det gärna igen, hur förståeligt det är att de fruktansvärda nyheter som sköljer över oss dagligen kan få oss att känna starkt och därför ta till starkast möjliga ord. Men inte allt som är förkastligt är de facto folkmord (eller apartheid). Att tiotusentals människor, däribland många barn, förlorat livet är hjärtskärande. Det smärtar oss djupt att höra om kidnappade israeler och lidande palestinier. Att skrika högt är inte svårt. Att vråla är enkelt. Det svåra är att trots upprördheten sträva efter sans i en laddad debatt om ett fruktansvärt krig.
Annars är risken uppenbar: begreppen urholkas och överanvändning gör oss blasé. Som att opersonliga siffror över antal döda kan göra det svårt för oss att inse att bakom varje nummer finns en människa av kött och blod som inte längre skrattar, älskar och andas.
Det viktigaste sättet att rädda liv är fred. Och det finns en risk att vägen till vapenvila, rättvisa och försoning blir längre och svårare om polariseringen och skyttegravarna blir djupare. Vår ambition måste därför vara att beskriva verkligheten rättvist, gärna förklarande, men alltid sant. Med dem som strävar efter detta ställer Dagen sig gärna sida vid sida.
