Den dansk-svenske politikern, juristen och aktivisten Rasmus Paludan har av Malmö tingsrätt dömts för två fall av hets mot folkgrupp och för förolämpning. För detta kommer han att få sitta fyra månader i fängelse och betala ett skadestånd till den person vilken han förolämpade. Att frågan om Paludans agerande, bränningar av Koranen och uttalanden har prövats rättsligt är välkommet och domen visar att gruppers, minoriteters och enskilda personer skydd i dag tas tillvara av lagstiftningen.
Att det behöver finnas ett skydd för etniska och religiösa minoriteter är tydligt. Det visar inte minst hatet mot judar som under 1900-talet svepte över Europa och än i dag, i skuggan av massakern den 7 oktober, fortsätter att verka. Men det är inte bara antisemitismen som är problematiskt för samhället i dag. Staten och lagen behöver garantera alla medborgare skydd mot våld och uppvigling. Judar, kristna, muslimer och andra. Detta skydd är själva orsaken till att vi som medborgare har slutit oss samman för att organisera en stat. Men att det ska finnas skydd betyder dock inte betyda att varje persons enskilda känslor i alla lägen ska skyddas. Religionen behöver kunna kritiseras och även hädas. Det gäller även kristendom. Och islam. Här har rätten gjort en klok avvägning och för ett genomtänkt resonemang.
Det behövs inga ytterligare vallar eller murar för att skydda grupper, etniska, religiösa eller andra.
— Steven Crosson
Att Paludan och andra bränt koraner kan mycket väl ses som en kritik, ett yttrande och även en hädelse som det behöver få finnas utrymme för i en demokratisk, frihetlig rättsstat. Men att samtidigt, som rätten formulerar det att Paludan visade ”missaktning mot bland annat muslimer” är en form av hets mot en enskild grupp där det behöver finnas ett skydd emot. I en perfekt värld hade detta inte behövts och människor hade agerat med värdighet gentemot varandra men som den dansk-svenske politikerns agerande visar fyller hetslagstiftningen en plats.
[ Steven Crosson: Danmarks hädelselagar inget att ta efter ]
Domen visar också att dagens ordning är tillräcklig. Det behövs inga ytterligare vallar eller murar för att skydda grupper, etniska, religiösa eller andra. Den utredning som regeringen och justitieminister Gunnar Strömmer (M) tillsatte i skuggan av koranbränningarna och nu är ute på remiss som skulle se över ”skyddet vid allmänna sammankomster” kan därmed läggas undan i något arkiv för att aldrig bli verklighet. Utredningens förslag riskerar nämligen i praktiken att etablera ett hädelseförbud. Inte att skydda grupper som behöver trygghet utan en ny lagstiftning föreslås att väga in internationella eventuella säkeretspolitiska hänsyn. Det vill säga om någon, någonstans, varsomhelst, riskerar att bli kränkt för ett yttrande på svensk mark så kan det komma att slås ner på. Ett allt igenom orimligt förfarande.
Paludan har meddelat att han ämnar överklaga domen. Det är välkommet. Ett eventuellt beslut i högre högre instans skulle kunna bringa ytterligare tydlighet. Tills vidare kan vi konstatera att balansen mellan frihet och trygghet ändå tycks vara väl avvägd.
