Statsminister Ulf Kristersson (M) besökte förra veckan sin danska kollega Mette Frederiksen (S) för att studera landets införande av obligatorisk språkförskola – något som nu kommer införas även i Sverige. Målet är att öka språkkunskaperna och förbättra integrationen. Förvisso lovvärda mål, men här gör regeringen och dess stödparti SD ett tankefel. Det är nämligen föräldrarna som bäst känner sina barn. Makten över familjer bör i största möjliga mån ligga hos familjerna. Inte hos politiker eller statstjänstemän.
Principerna familjers självbestämmande och frihet är viktiga och sätts här på prov av Tidöpartierna. Detta gäller inte minst för Kristdemokraterna som så ofta talar om sig själva som garanten för familjer.
En stärkt integration är viktig i ljuset av den historiskt höga invandringen men här hade det varit bättre med uppmuntran och frivillighet. Exempelvis hade regeringen kunnat skjuta till öronmärkta resurser till kommuner med stora utanförskapsområden att bedriva öppna förskolor och andra språk- och sociala insatser. Varför inte i samarbete med kyrka och civilsamhälle?
Det går inte att ena dagen tala sig varm för principer som säger att familjer bäst känner sina barn, för att andra dagen i handling minska familjers egenmakt och frihet.
