Vad är det Sida sysslar med? Frågan är i allra högsta grad relevant efter myndighetens återkommande märkliga agerande. Det senaste kapitlet i tragikomedin är att Sida med hjälp av begreppet ”pluralism” kapat flera stora biståndsorganisationers möjligheter att söka medel. En något oväntad bila, kan tyckas.
Begreppet fanns för första gången med i regeringens nya CSO-strategi, som till slut, efter att ett sällan skådat kaos, initierat av Sida, drabbat den svenska biståndsvärlden, blev tillgänglig i slutet av sommaren. Nu skulle det äntligen bli ordning och reda, lovade regeringen: nu skulle alla biståndsaktörer kunna andas ut. Riktigt så blev det nu inte.
[ Starka reaktioner efter Sidas svar ]
Ett exempel: PMU är en av aktörerna som uppfyller alla rimliga krav man kan ställa på en biståndsaktör, inte minst tack vare sina unika och sedan länge upparbetade kontakter genom en av världens snabbast växande rörelser: pingströrelsen. I över sex decennier har PMU varit en aktiv del i svenskt bistånd. Nej, lång och trogen tjänst är ingen garant för att fortsatt få medel. Men tillgänglig kapacitet borde vara det. Relevans. Kvalitet. Men eftersom Sida klumpar ihop PMU med alla andra trosbaserade aktörer tappar organisationen 90 procent av sina tidigare anslag om man går in i direktavtal med Sida.
Varför poängterade regeringen pluralism? Kanske vill man säkerställa ett starkt svenskt folkligt engagemang för biståndet. Vad gör då Sida? Sätter alla trosbaserade aktörerna i samma kategori (trots att vissa är barnrättsorganisationer och andra biståndsorganisationer och ytterligare andra samfund) och menar att de kristna är för många. Kristna har alltså ett för stort engagemang för bistånd?
Kristna har alltså ett för stort engagemang för bistånd?
— Frida Park
Hur mäter Sida när man kommer fram till att exakt 4 kristna organisationer, av totalt 24, är ”pluralism” medan 5 inte är det? Vad är det för mängdkvotering, som Eric Lysén på Act Svenska kyrkan mycket riktigt kallar det? Och vilka kriterier utgick Sida ifrån i sin sortering av de över 2700 organisationer som sökte medel? Det är det väldigt få som vet (vet Sidas egna tjänstemän?). Ingen biståndsaktör kände heller till kriterierna före det att man lade ned tid och kraft på att ansöka. Vad är det Sida bedriver? Lekstuga? Är denna godtycklighet ens laglig?
[ Sida: För många biståndsorganisationer var kristna ]
Myndigheten som arbetar med hela världen verkar konstigt nog ha utgått från ett snävt, svenskt perspektiv (tänk World value survey, där ju Sverige är världsunikt med sin individualism och sekularism). Den omgivning där biståndet behövs och fördelas är dock långt ifrån icke-religiös eller individualistisk. I dessa länder är kompetens inom religion och tillgång till lokala stabila nätverk en garant för att biståndet ska fördelas på ett säkert sätt. Att vara trosbaserad är inte ett särintresse. Tvärtom!
Nu går det inte att överklaga Sidas beslut. Enda möjligheten att dessa godtyckliga beslut ändras är att Sidas styrelse inser att farsen pågått för länge och drabbar dem som är i allra störst behov av svenskt bistånd, och begär att processen görs om och rätt. Man kan ju hoppas.
[ Frida Park: Benjamin Dousa är inte biståndsvärldens högsta dröm direkt ]
