Att hjälpa de utsatta är en helt central del av den kristna tron. När Jesus talade om hungrande och törstande sa han: ”Vad ni har gjort för någon av dessa minsta, som är mina bröder, det har ni gjort för mig” (Matt 25:40). Utifrån den uppmaningen har kristna i alla tider arbetat med att vårda, skydda och mätta alla som behövt hjälp. Det är, med modernt språkbruk, en del av det dna som bygger upp den kristna tron och den världsvida kyrkan.
Sällan har behovet av ett livskraftigt civilsamhälle varit så stort som nu. Det är i civilsamhället, föreningar och inte minst kyrkor, som människor får social gemenskap och praktiskt stöd. Staten och kommunerna gör förvisso mycket gott men det är också ur civilsamhällets grytor som många soppor öses. Alla verkar rörande överens om att alla aktörer behövs i det sociala arbetet.
[ Öyvind Tholvsen: Församlingsplantering behövs även i motvind ]
Då blir det väldigt underligt när man som i Göteborg straffar ut organisationer med initiativförmåga och hjärta att hjälpa utsatta. Där har kommunens tjänstemän nu beslutat att ge Frihamnskyrkan ett vite på 75 000 kronor för att man missat att registrera matkasseutdelningen. En ansenlig summa som församlingen behöver betala utifrån en byråkratisk teknikalitet. Det är småsint så det förslår. Frihamnskyrkan arbetar, enligt det uppdrag man fått av Jesus, med att hjälpa göteborgare som hungrar och med små ekonomiska marginaler. Och vad gör då kommunen? Jo, bejakar sin inre Prussiluska.
Och vad gör då kommunen? Jo, bejakar sin inre Prussiluska.
— Steven Crosson
Göteborgs kommun är inte ovan att hamna i blåsväder. Det rödgröna styret har gjort sig kända, eller snarare ökända, för att bland annat föreslå en illegal bojkott mot Israel och att vilja stoppa bordsbön på kristna förskolor. Men när det kommer till att stödja det lokala civilsamhället märks inte samma iver. Till last för göteborgare i nöd.
När den lokala KD-politikern Elisabet Lann kallar händelsen för skamlig och sorglig är det lätt att hålla med. Nu blir frågan var böterna i stället kommer tas från? Minskad social verksamhet? Eller kan någon form av resonabelt utfall komma av den dialog som pågår mellan församling och kommun? Med resonabelt menas såklart att kommunen gör en 180 graders omsvängning.
Men frågan är större än att bara handla om Frihamnskyrkan och Göteborg. Många är de kyrkor och föreningar som stöttar medmänniskor i nöd. När en stor kommun går ut och bestraffar dem som vill hjälpa – och för en liten struntsak dessutom – finns en risk att även andra aktörer drar öron till sig och motivationen att göra gott minskar.
Även i andra kommuner finns det många organisationer som tänker sig för både en och två gånger innan liknande hjälpverksamhet startas. En stor förening klarar kanske av att betala en summa på 75 000 men för en mindre förening eller församling skulle en sådan bot riskera att få mycket stora konsekvenser, varför vissa kanske väljer att avstå. Hela historien med småsinta böter blir samhällsskadlig verksamhet av Göteborgs kommun.
[ Frida Park: Sverige behöver fler exempel som kyrkorna i Jönköping ]
