Seminarier i riksdagen blir sällan någon särskilt stor sak. Några ledamöter och inbjudna dricker kaffe och lyssnar på föredrag om nån fråga. Frågor och svar. Omvärlden förblir tacksamt ovetande. Men i förra veckan genomfördes ett riksdagsseminarium som lyckades överbrygga klyftan mellan okänt och känt.
Seminariet i fråga handlade om vård och vanvård. Om barn och unga som fått, eller riskerar att få, fel vård. Irreversibel vård. Hormonbehandling och kirurgi. Om verkligt lidande och människors behov av vård. Men rätt vård. Seminariet handlade om vård för barn som fått diagnosen könsdysfori.
Talare var professorer och läkare som, utrustade med data och vetenskapliga artiklar, talade för oss närvarande om den kraftiga ökningen av diagnosen, risken för vårdskador och möjliga vägar framåt. Syftet med seminariet var öka kunskapen om de (numera) många unga som de facto inte mår bra och inte känner igen sig i sina kroppar och om vikten av en ändamålsenlig vård så att deras lidande ska minska. Hade seminariet handlat om tandskador, höftledsoperationer eller depressionsbehandling hade det - med all sannolikhet - förblivit okänt. Men i och med att frågans aktualitet, dess politiska laddning och efterverkningar på sociala medier har seminariet blivit både omtalat och omskrivet.
[ Agnes Wold anklagar vården för att ha skapat behov av könsbyte ]
Att vård ständigt utvärderas och korrigeras som konsekvens av att forskningen går framåt är egentligen rätt odramatiskt. När nya data framträder ändras rekommendationer - till patienters stora nytta. Det var också därför som Socialstyrelsen uppdaterade sina rekommendationer från att (som var fallet 2015) sjukvården “bör se till att behandling med pubertetsbromsande hormoner inleds utan fördröjning” till att i de uppdaterade riktlinjerna (från 2022) skriva att “hormonbehandling av unga bör endast ske i undantagsfall”. Detta då nyttan med behandlingen, enligt det nya forskningsläget, är oklar och faktiskt kan leda till försämrad livskvalitet och dessutom skada.
Evidensen, vetenskapen och omsorgen om patienten bör styra. Inte ideologi.
— Steven Crosson
Forskningsläget till förmån för könsdysforibehandling är inget vidare, något som Agnes Wold kunde konstatera på seminariet. Ingen kan med någon säkerhet säga att nuvarande vård faktiskt gör någon nytta. I alla fall inte om man ska lyssna till de studier som gjorts.
Alla former av vård som inte hjälper som tänkt och som kommer med allvarliga biverkningar borde mana till eftertanke och slutligen ändrade rutiner. Handlar det dessutom, som här är fallet, om oåterkalleliga operationer och hormonbehandlingar som med livslånga risker som ges till barn och unga är detta något som behöver tas på största allvar.
Man kan ha olika uppfattningar om identitetspolitik, genusteori och de därtill hörande idéströmningarna som rör sig i och kring frågan om trans. Men när det gäller om unga ska få evidenssäkrad vård bör detta inte vara en särskilt stor stridsfråga. Många, inte minst de drabbade, skulle må bra av om debatten sansade sig. Evidensen, vetenskapen och omsorgen om patienten bör styra. Inte ideologi. Empati, något som alltid ska genomsyra vård, är att ge lidande vård som faktiskt fungerar och inte riskerar att skada. Alla, speciellt barn och unga, som brottas med sin könsidentitet och kroppsuppfattning bör få rätt vård. Evidenssäkrad vård.
