Vid nyår ändras statens relation till Svenska kyrkan. Riksdagen har gjort Svenska kyrkan ännu mer priviligierad framför andra trossamfund. Inte genom att ändra “Lag om Svenska kyrkan”, utan genom att skapa striktare regler för alla andra trossamfund. Svenska kyrkan verkar fortfarande vara statens skötebarn.
Ändringarna i Lag om statsbidrag till trossamfund som börjar gälla vid nyår, är i flera avseenden motiverade. Nu finns bättre möjlighet att dra in stöd till ett trossamfund som tydligt utvecklas i en oacceptabel riktning. Statens pengar ska inte gå till militant extremism av religiös karaktär. Men oron för hur de ibland grovhuggna formuleringarna i villkoren kommer tolkas finns.
[ Oro för att kyrkor blir utan bidrag när demokrativillkoren träder i kraft ]
Att säga att Sverige inte har en statskyrka är en sanning med modifikationer. Staten har fortfarande en lagstiftning som avgör en av kyrkornas teologiska inriktning, som att den ska vara evangeliskt-luthersk, en öppen folkkyrka och att “församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission.” Detta har alltså riksdagen fällt ner i en egen lag om Svenska kyrkan. Vill kyrkomötet ändra i detta, måste de först gå till riksdagen.
Att inga politiska partier arbetar för att sudda ut skillnaderna som kvarstår mellan Svenska kyrkan och övriga trossamfund är uppenbart. På Jakob Forssmeds (KD) vakt kommer det istället gälla striktare regler för den så kallade kyrkoavgiften för alla samfund – förutom Svenska kyrkan. Om en företrädare för Svenska kyrkan bryter mot demokrativillkoren i lagen om stöd till trossamfund får det inga konsekvenser. För alla andra kan konsekvenserna bli att inkomster på tiotals miljoner står i farozonen. Pengar som alltså samfundets egna medlemmar har gett i kyrkoavgift till sitt samfund.
Den nya lagen är ett bakslag för likabehandlingen av religion i Sverige.
— Öyvind Tholvsen
Detta rimmar mycket dåligt med det utredningen från 2018 under ledning av S-märkta statsvetarprofessorn Ulf Bjereld slår fast: “Staten är förpliktad att förhålla sig neutral till olika trossamfund. Genom att fördela ett stöd till trossamfunden och erbjuda en kostnadsfri hjälp med att ta in medlemsavgifter försäkrar sig staten om att inget trossamfund ges en i förhållande till staten särskilt fördelaktig ställning i samhället. Därmed får alla trossamfund likartade förutsättningar för sin religiösa verksamhet och alla individer ges relativt sett samma grundläggande möjligheter att utöva sin religion och åtnjuta sin religionsfrihet.”
Staten bryter uppenbart mot dessa förpliktelser genom att förutsättningarna för kyrkoavgiften från nyår inte längre är likartade. Skiljandet av Svenska kyrkan från staten har med andra ord fortfarande inte fått genomslag. Den nya lagen är ett bakslag för likabehandlingen av religion i Sverige.
Politikers vilja att ge lika villkor för alla trossamfund är obefintlig. Det är oerhört beklagligt och bidrar inte till “att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på”, som är precis vad trossamfunden förutsätts göra.