I en undersökning med 19 000 deltagare i 26 länder som Ipsos gjort, syns tydligt hur Generation Z, personer födda mellan 1995 och 2012, är mer nyfikna på tro och religion. Dels kommer detta till uttryck i att de mer söker sig till kyrkor, moskéer och synagogor. Dels genom att de i högre grad än boomergenerationen födda mellan 1946 och 1964, har en tro på Gud, himlen och andliga varelser.
När Dagen uppmärksammade detta i en nyhetsartikel får det, tillsammans med nyheter om ett ökande antal konfirmander i Svenska kyrkan, Aftonbladets biträdande kulturredaktör Eric Rosén att reagera med närmast aversion. I en kulturartikel den 9/12 blir han ofrivilligt en representant för äldre generationer, även om han själv inte på långa vägar kvalar in som en boomer.
[ Unga svenskar mer religiösa än mor- och farföräldrarna ]
I stället för att nyfiket och som ateist ännu mer självkritiskt fråga sig hur det kan ha blivit så, väljer han den raljanta tonen som häver ur sig: ”Och det fattade jag, redan som idiot, att det där var en patetisk vanföreställning till snuttefilt som de religiösa gosade in sig under.”
Det är ganska lätt för yngre läsare att genomskåda Eric Roséns argumentation som otillfredsställande rent intellektuellt. Citat från hans ungdoms hjältar har tyvärr inte satt nämnvärda spår i historien. Att Propagandhi 1993 vräkte ur sig elva vulgära okvädingsord i följd i höger-uppåtriktning gav möjligtvis mening då, men nu känns det hela just så pubertalt som religionsutövning på villovägar kan vara.
Men det var länge sedan nu. Inte många sjunger dessa sånger idag.
— Öyvind Tholvsen
Många i äldre generationer sjöng med i Ebba Gröns ”Häng Gud” från 1979 om att ”Gud är fascist, Gud är rasist. För Gud gillar inte fattiga, och Gud gillar inte svartingar.” Men det var länge sedan nu. Inte många sjunger dessa sånger i dag.
Dessutom visar de 38 kristna ledare som Rosén försiktigt positivt refererar till, i sitt agerande som just kyrkliga ledare, genom det senaste decenniet att Ebba Grön i sak kan ha fel. De har med den befallning och den kraft de upplever Gud gett, stått upp för fattiga och människor från andra länder. När politiker och opinionsbildare, varav många är ganska så icke-religiösa, har bytt ut sina öppna hjärtan har kyrkan stått kvar i sitt medlidande och agerande såväl lokalt i sociala initiativ som nationellt i försök att rubba makten.
Tiden då kyrkan var makt och mörker är på väg att passera. Hon är äntligen på väg att befrias från det maktutövande och de mörkerrum som Rosén förståeligt nog förknippar henne med. Kyrkorna har gått och går igenom ett smärtsamt reningsbad av ledarskapskriser som är på väg att göra henne mer ödmjuk, där kyrkliga ledare avklädda den korrumperade makt de hade, nu hamnar mer i ögonhöjd med de människor de leder.
Mer lik Kristus, med andra ord. Det är kanske därför människor i den mörkaste tiden söker sig till kyrkorna för att lyssna till ord som tar avstamp i en flertusenårig historia, som inte enkelt kan avfärdas som hittepå. ”Ty frälsar’n krossat våra tunga bojor. Vår jord är fri, himlen öppen nu är. Uti din slav du ser en älskad broder. Och se, din ovän blir dig kär. Från himlen bragte frälsaren oss friden. För oss han nedsteg i sin stilla grav. Folk, fall nu neder, Och hälsa glatt din frihet, O helga natt, Du frälsning åt oss gav.” Adolphe Adams julsång har sjungits sedan 1847.
”Religion är i formell mening också desinformation och bör bemötas som sådan. Den saknar verifierbar förankring i verkligheten”, hävdar Rosén. Menar han att någon har verifierat att Gud inte finns? När gjordes det? Är inte det att desinformera Aftonbladets läsare?
Rosén har helt rätt i att troende allt för ofta framställer sin egen avbild av Gud. Blandat med stora maktanspråk blir detta en farlig, destruktiv kombination. Historien visar det. Men även kristna frustreras över detta. Mötet med Gud är mötet med den som är helt annorlunda. Das ganz andere. Alla har inte rätt. Gud har en personlighet. Julen handlar om att Gud visar sin sanna personlighet genom Jesus Kristus.
Bibelns texter målar en helt annan bild av Gud än den skeva spegelbild som Rosén har sett att människor målar. Det är därför Bibelns Gud har bildförbudet som sitt andra bud. För anspråket är att Gud finns på riktigt och har uppenbarat sig och sin vilja i Jesus Kristus. Det är en försiktigt ökande ström av människor som söker sig till kyrkorna, icke minst nu i julen, för att möta honom som påstår sig vara sanningen personifierad. Det är inte konstigt. Sekularismen förmådde inte ge oss goda svar på verkliga frågor som vi människor bär på och som gör att fler söker sig till tron: Hur ska vi förankra en människas värde? Finns nåd och hopp? Kan jag bli del av en större berättelse som ger mitt liv ett syfte bortom min egen lycka? Trots kyrkans många brister visar sig trons svar hålla.
