Som många andra sekulära stater står Sverige inför stora utmaningar kopplade till mångkultur och religionskrockar. Det är inte alldeles enkelt att balansera mellan frihet och säkerhet i tider av till exempel islamistisk terror.
Det finns naturligtvis goda skäl till att i tider präglade av våld, krig och terror ha rikets säkerhet för ögonen. Att terrorister vill begränsa vår religions- och yttrandefrihet är ett reellt hot att ta på allvar. Men det uppstår en knepig paradox när vi försöker försvara öppenheten genom att själva begränsar våra friheter.
Som Dagen skriver om på nyhetsplats finns det nya förslag om att polisen ska kunna stoppa eller flytta sammankomster som kan innebära ett hot mot rikets säkerhet. Detta kan även påverka gudstjänster, både de som faller under allmänna sammankomster och de som man måste söka tillstånd för. Knäckfrågan är om det som predikas är så pass provokativt att det kan antas utsätta Sverige eller svenska intressen utomlands inför en allvarlig säkerhetsrisk. Koranbränningar är ett tydligt sådant exempel.
[ Gudstjänster ska kunna stoppas med hänvisning till rikets säkerhet ]
Men låt oss göra ett tankeexperiment. Säg att predikant-Britta predikar med polistillstånd på ett öppet torgmöte i sin hemstad att alla människor, oavsett om de är ateister, hinduer eller muslimer måste bli kristna. Ponera att ihopklippta videosnuttar (mer eller mindre påverkade av AI) sprids över internet och får indiska hinduer att bränna svenska flaggor utanför ambassaden i New Dehli. Kanske någon islamistpredikant i Indonesien blir upprörd och uppviglar sina åhörare till att kasta brandfacklor mot ABB:s lokaler i Jakarta. Då är det inte självklart att predikant-Britta kommer få polistillstånd nästa gång hon vill ha torgmöte. Förslagen riskerar att leda till eftergivenhet, där extremister i andra länder genom den nya lagen kommer att kunna påverka enskilda personers och organisationers yttrande- och religionsfrihet.
Det uppstår en knepig paradox när vi försöker försvara öppenheten genom att själva begränsar våra friheter.
— Frida Park
När politiker öppnar för att begränsa grundläggande friheter utifrån begrepp som “provokation” kan det vara läge att lära av omvärld och historia. Som Singapore. 1990 införde landet, även det sekulärt med mångkultur, en lag om religiös harmoni. Om personer predikar ett provokativt budskap och en annan religiös grupp upplever fiendskap eller illvilja kan polisen vidta åtgärder. Men, religiös harmoni – inte religiös provokation – är inte det den sekulära statens framtidsmelodi för att komma till rätta med integrationsutmaningar?
Nyligen mötte jag en kristen företagare från Singapore som berättade att pastorer utsätts för gripanden, förhör och kvarhållande i häkten eller fängelse om de predikar såsom predikant-Britta i exemplet ovan. Vän av ordning invänder att det finns stora skillnader mellan “nästandemokratin” Singapore och Sverige precis som mellan lagen om religiös harmoni och föreliggande svenskt förslag. Det stämmer. Men öppnar vi i onödan dörren för att begränsa ovärderliga fri- och rättigheter kan det vara bra att känna till hur det sluttande planet kan se ut. Rätt skrämmande, faktiskt.
