Det är alltid lika roande när företag ska uppfostra sina medarbetare. De vill så gärna göra rätt men det blir så lätt fel. Den här gången är det ståljätten SSAB som vill lära sina anställda “att det är viktigt att inse att kollegor kan fira olika högtider”. Ibland har norrmännen faktiskt rätt om oss svenskar – vi kan i vår välvilja vara lite passivt aggressiva, till och med lite patroniserande.
Det är visserligen inget påbud från HR-avdelningen, men väl en rekommendation. De uppmanar sina anställda att önska varandra “god helg” i stället för “gud jul”, helt utan tanke på att den hälsningen kommer från kristen tradition, faktiskt kanske mer än jul, nämligen att hålla något heligt.
Människan i allmänhet finns nämligen inte.
— Fredrik Wenell
Man hoppas såklart att ingen ska bli kränkt, förutom möjligen Sverigedemokraterna, men underskattar att det här är en fråga som går långt bortom kulturkrigets vanliga skyttegravar. Det är inget fel på SSABs vilja. Det handlar om att de vill vara en arbetsplats där alla oberoende av bakgrund kan “känna sig inkluderade”. Men hur ska de kunna garantera att alla känner sig inkluderade? En känsla är subjektiv och kan såklart triggas av externa faktorer, men det är trots allt bara den enskilde individen som är ytterst ansvarig för sina egna känslor.
Det är här det blir utmanade. SSAB, precis som samhället i övrigt, har människor från många olika kulturer. Deras förslag går egentligen ut på att all kultur måste neutraliseras. I det här fallet genom att helg ska utgöra den gemensamma hälsningen där alla kan mötas. Då kommer förhoppningsvis ingen bli kränkt, ja förutom SD:s företrädare då.
Det visar sig alltså att SSAB och SD egentligen har samma problem: De kan inte föreställa sig att människor från olika kulturer kan leva tillsammans fredligt, konstruktivt eller till och med i sann vänskap.
I SSAB:s fall handlar det om att de vill att alla ska lämna sin egen kultur för att mötas på en antagen neutral arena. Men neutralitet finns inte, alla är formade i en viss kultur som avspeglar sig i hur vi reagerar, vad vi tänker och värderar som viktigt. Visst, det vore inte en väldigt stor uppoffring att avstå från en julhälsning för någon, men problemet är att själva idén om att inte störa varandra är problematisk.
I SD:s fall är problemet att de tror att deras idé om den kristna traditionen är den självklara för alla svenskar. Men SD:s kristna tro har oskadliggjorts genom att Jesus radikala budskap om att älska sin fiende eller där samariern är förebilden har tagits bort. Den viktigaste funktionen för den kristna tron är för dem att utgöra grunden för det svenska genom vissa utvalda värderingar.
[ Alla önskar SSAB en god jul efter att de ville få bort hälsningen ]
Men det är inte ens önskvärt att be alla lägga bort sin kultur för att kunna mötas runt något förment allmängiltigt. Vore det inte en bättre strategi att börja återta den gamla väl beprövade idén om tolerans?
Men tolerans brukar inte räcka för de mest rättrogna inkluderingsivrarna, på SSAB och annorstädes. Att tolerera uppfattas som kyligt och att hålla människor på avstånd. Det är därför de vill att alla lägger av sina kulturer så människor kan mötas utan de kulturella pålagringar de formats av. Men är det verkligen att vara inkluderande? Nej, inte på något sätt. Människan i allmänhet finns nämligen inte. Det neutrala är snarast en utopisk idé, en rest från moderniteten.
Det kan vara värt att påminna om att det går att mötas i tolerans för varandra över olika kulturella gränser. Sök upp valfritt språkcafé i någon av Sveriges kyrkor där kvinnor i hijab sitter tillsammans med djupt troende kristna och samtalar. De inte bara sitter bredvid varandra, där odlas vänskaper på tvärs över religionsgränser i ömsesidig respekt och tolerans. Eller det som min vän med muslimsk bekännelse berättade om när hon varit på en kristen julshow: “Jag fick gåshud eftersom det var en känsla av andlighet som jag upptäckte att jag saknat”. Hon inte bara accepterade utan berördes, trots att det var en annan traditions berättelse. Hon igenkände det andliga, inte i det allmänna utan i en annan tro. Det är inte i det neutrala vi möts.
Därför är det betydligt bättre att tolerera. I den idén ligger det ett bejakande av den andres kultur utan att för den skulle hålla med. Det är att både ta sin egen och den andres kultur på allvar. Den person som har visat det bäst utan att ge upp sin identitet, men väl riskerat den, är såklart Jesus. Det ser vi inte minst i evangeliets berättelser om alla de gånger han åt med syndarna.
Hoppas SSAB bjuder alla sina anställda på ett riktigt julbord och varför inte läsa julevangeliet när de ändå är igång. Det vore tolerant och inbjudande på samma gång.
[ Lennarth Hambre: Är kristen bara en identitet bland andra? ]
