Efter att det uppdagats att Kombilotteriet, det socialdemokratiska partilotteriet, lurat pensionärer och utsatta personer på pengar uppstod en diskussion och en upprördhet över sättet på vilket partiet får in resurser till den egna kassan. Att många reagerat är lätt att förstå. Socialdemokraterna, SSU och det Socialdemokratiska kvinnoförbundet har under lång tid inbringat stora summor genom Kombispel.
På utsatta människors bekostnad har arbetarrörelsen levt gott, något som denna ledarsida skrivit om tidigare.
Nu har regeringen föreslagit ett antal regeländringar som bland annat innebär att det tydligt ska framgå om ett parti står som avsändare och att partilotterier i framtiden inte ska vara skattefria utan betala den sedvanliga lotteriskatten på 22 procent. Således en normalisering avseende de tidigare förmåner som partierna, främst men inte enbart S, tidigare haft.
Liksom tidigare är tonläget från Socialdemokraterna högt. Partisekreterare Tobias Baudin talar om ett ”ynkligt ledarskap” från statsministern när Tidöpartierna ”ger sig på det stora oppositionspartiets lotterier”.
[ Steven Crosson: Lotteriskandalen ett lågvattenmärke för S ]
Oaktat upprördheten från ledande socialdemokrater och insinueringar om den svenska demokratin nära förestående kollaps är det välkommet med en uppstyrning i den vilda djungel som varit partilotterier. Äldre ska inte behöva vara oroliga att bli utnyttjade, speciellt inte av ett parti som aspirerar på att leda landet. Att det blir en uppstramning är nog bättre än inget, men nog hade regeringen på goda grunder kunnat välja att gå vidare med ett fullständigt förbud efter Kombilotteridebaclet.
Skattekravet är något som Baudin nu menar kommer sänka verksamheten. Socialdemokrater, som vanligen brukar vara noga med att påpeka hur häftigt det är att betala skatt, kanske här snarast borde glädjas år de nya coola reglerna? Eller gäller skattens häftighet snarare när det är någon annan som betalar?
Men att partier och andra aktörer i civilsamhället hittar andra finansieringslösningar än att förlita sig på statliga bidrag och stöd är i grund och botten bra. Statlig inblandning innebär ofta, som kyrkorna är väl medvetna om, att det kommer krav och förmaningar från stat och byråkrati som organisationerna tingas att förhålla sig till. Ibland blir riskerar dessa krav att påverka eller stå i klinch med de grundläggande värdena på vilken organisationen vilar. Som diskussionen kring demokrativillkoren visat.
Att Socialdemokraterna haft en ansats att titta bortom statlig inblandning för att finansiera sina studiecirklar och partimöten är därför inte bara gott utan också något som de andra partierna bör lära av. Men självklart kan inte detta ske genom skumraskmetoder.
Förslagsvis bör Socialdemokraterna nu ta ett djupt andetag och i stället för att högljutt sjunga ut en falsk klagosång om den egna utsattheten snarare fundera på hur de kan gå vidare med att kanalisera kraften i civilsamhället på ett sätt som varken lurar eller utnyttjar någon.
