I Sverige och utöver världen har Lausannedeklarationen från 1974 fått en oerhörd stor betydelse och samlat en stor del av kristenheten omkring missionsuppdraget. Den utgör också Dagens ideologiska grund. I vår tid finns ett behov av att definiera just Lausanneevangelikaler till skillnad från andra som kallar sig evangelikaler.
Men två månader efter Lausannerörelsens stora och fjärde möte i Seoul råder det fortfarande oklarhet om vad konferensen egentligen åstadkom. En text släpptes som är ämnat att bli Seoul Statement och foga in sig i raden av dokument som Lausanneevangelikaler kan hänvisa till utöver sin grund från 1974. Frågan är om det kommer få samma status som Manillamanifestet från 1989 och Kapstadsöverenskommelsen från 2010? Seoul Statement har ännu inte antagits efter att kritik har riktats mot dokumentet från flera olika håll. Med den form som det har är detta förståeligt.
[ EFS fortsätter följa Lausannedokumentets huvudlinje ]
Lausannedeklarationen anger kortfattat det centrala och ger därmed en grund för samarbete i missionsuppdraget som förmått förena olika organisationer och samfund i hela världen. Tonen utvecklas i Manillamanifestet och i Kapstadsöverenskommelsen, eller “Kapstadsöverlåtelsen” som “Cape Town Commitment” bättre kan översättas till.
I Manillamanifestet finns en uppmaning till hela kyrkan att förkunna hela evangeliet till hela världen. Kapstadsöverlåtelsen tecknar i gripande ordalag en vision för hur samarbetet i missionen ska uttryckas i kärlek. Det sporrar till handling och gav riktning. Tonen är ödmjuk men samtidigt motiverande. Utmaningarna att både proklamera kärleksbudskapet i ord och handling mynnar ut i en överlåtelse till enhet i samarbete i missionsuppdraget. Seoul Statement har en annan ton.
Istället för att andas överlåtelse till varandra och till missionsuppdraget, staplar dokumentet från Seoul teologiska påståenden på varandra.
— Öyvind Tholvsen
Istället för att andas överlåtelse till varandra och till missionsuppdraget, staplar dokumentet från Seoul teologiska påståenden på varandra. Visserligen finns det många goda och viktiga teologiska klargöranden. Men visionerna är nästan borta. Den glödande elden av Guds kärlek till människan och hela skapelsen från Kapstaden känner vi inte på samma sätt värmen ifrån i dokumentet från Seoul. En överlåtelse har blivit “ett statement” - en deklaration. Texten talar till hjärnan men i liten utsträckning till hjärtat. Frågan blir då om det når våra händer så att det blir handling?
Detta står i kontrast till det som var Seoulkonferensens mycket spännande och dagsaktuella innehåll. I materialet inför konferensen, ställdes många viktiga frågor där några var: Vad är hoppets källa? Vad kan vi bygga tillit på? Vad är hållbart? Vad innebär det att vara en människa? Vad är tjänst i en digital tid?
Seoul Statement behöver ännu bättre ge den globala Lausanneevangelikala kristenheten råg i ryggen att kliva rakt in i dessa frågor. Det hade behövts mer än att som nu, formulera något som mest liknar en troslära. Lausanneevangelikaler förenas av att vi berörts av Guds pulserande hjärta för sin värld och av missionsuppdragets angelägenhet. Inte av mer detaljerade teologiska ramverk.
[ Frida Park: Vi har inte rätt att dra gränser där Jesus inte drog några ]
