Under onsdagens partiledardebatt fick åhörarna både möta en föga förvånande brist på nyanser i debatten om grundlagsskydd för ”rätten att avsluta en graviditet” och ett oförblommerat religions- och kristendomsförakt från Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar.
”Reaktionära krafter”, ”sektreligiösa” grupper som vill begränsa aborträtten, viftade Dadgostar friskt med och lade till ”i Sverige skulle vi kalla det för Livets ord-krafter”. Tjuvnypen var naturligtvis riktade mot Kristdemokraternas Ebba Busch som Dadgostar anser är opålitlig i abortfrågan, som Dagen skrivit om på nyhetsplats.
Så vilken skillnad kommer då denna nya grundlag göra, om ens någon? Det är högst oklart.
— Frida Park
Låt oss bena något i detta. Det finns gott om troende kristna som inser att det vid varje graviditet finns två skyddsvärda individer. Kristna brukar framhålla respekten för det okränkbara människovärdet vid livets början och livets slut. Några av dem är nöjda med dagens abortlagstiftning, vissa anser att grundlagsskydd av ”aborträtten” är ett slag i luften – frampiskat av en ensidig svensk abortdebatt där nyanserna och etiska överväganden saknas. Några kristna ser att det är problematiskt att det finns en överlappning mellan när för tidigt födda barn kan räddas och när man får utföra abort. Åter andra, faktiskt rätt få, anser att abort helt bör förbjudas, eftersom det avslutar ett liv. Dessa olika hållningar finns i alla samfund och kyrkofamiljer. Och faktiskt också bland vanliga svenskar som inte har någon som helst koppling till trossamfund, väl bemärke. Sektreligiösa? Verkligen?
[ Ebba Busch (KD) markerade mot ännu en pik om sin uppväxt i Livets ord ]
Och ja, abortfrågan är svår för Kristdemokraterna. I 30 år har partiet stått bakom dagens lagstiftning, merparten av dessa år med en bibehållen förmåga att nyansera frågan. För ett antal år sedan skedde ett vägval. Partiet hade kunnat fortsätta att hålla fast vid nyanser, stötta Lars Adaktusson för att han höll fast vid partiets linje att abortfrågor ska vara en nationell angelägenhet – inte EU:s, och hålla i fokus på förebyggande åtgärder. I stället valde Ebba Busch att gå främst i aborträttsledet, med ”abortkontrakt” och Tidöpartiernas överenskommelse om att utreda grundlagsskydd. Självklart för att slå hål på angrepp likt Dadgostars. Det har ju gått så där, kan man konstatera.
Det är välkommet att Kristdemokraterna har lämnat ett yttrande att man önskar en formulering i grundlagen, liknande tysk konstitution, om ”rätt till liv och hälsa”. Dels för att det hade varit bra med en markering om rätt till livsuppehållande vård, och dels faktiskt för att det går i linje med hur svensk abortlagstiftning är utformad i dag, denna lag som partierna ju menar sig vilja skydda. Vid varje graviditet finns det två skyddsvärda individer. Svensk lagstiftning från 1974 gör en avvägning mellan dessa individer och ger kvinnan rätt att under ett antal veckor välja att avsluta graviditeten, därefter med tillstånd av Socialstyrelsen, men när fostret är livsdugligt är abort förbjudet.
[ Steven Crosson: Hör abort hemma i grundlagen eller ej, Ebba Busch? ]
Nej, vi har inte ”fri abort” i Sverige, något få verkar känna till? Exakt var dessa veckogränser ska gå, är en i allra högsta grad aktuell fråga i takt med att vetenskapen går framåt. Kanske måste de sänkas något om vården blir bättre på att rädda för tidigt födda barn. Så har skett förut och kan ske i framtiden. Tack och lov är det få i Sverige som förespråkar att abort ska vara tillåtet när barnet kan överleva utanför mammans mage.
Enligt utredaren är det ”rätten att avsluta en graviditet” som ska in i grundlagen. Veckogränserna ska precis som i dag beslutas i vanlig lag. I teorin skulle man ju kunna bedöma att veckogränserna behöver slopas helt, eller för den delen åtstramas markant. Är det i enlighet med förslaget om ny grundlag om kvinnan bara ges en möjlighet, någon gång under graviditeten, att avbryta den? I så fall vore ju en lag liknande Texas eller Alabamas inte otänkbar. Så vilken skillnad kommer då denna nya grundlag göra, om ens någon? Det är högst oklart.
Jag gick ju i både skola och församling. Det är osannolikt väl dokumenterat. En del gjorde mig ont. Jag har också tagit gott med mig. Vänner och ett uppoffrande socialt engagemang som är värt otroligt mycket. Framförallt ”fostrades” jag av två öppensinnad föräldrar i ett hem med… https://t.co/oKRoo940ye
— Ebba Busch (@BuschEbba) January 16, 2025
Lika välkommet och rimligt var det att Ebba Busch i kammaren bet ifrån mot Nooshi Dadgostar med att religionsfrihet är lika viktigt som kvinnors frihet. Varför ska ett barnet Ebba behöva stå till svars för sina föräldrars val av familjens religiösa tillhörighet? I ett långt inlägg på sociala medieplattformen X, gör Busch flera viktiga distinktioner: att troende barn i dagens polariserade samhälle möts av förakt. ”De barnen ska inte behöva se hur det får fortgå helt oemotsagt i Sveriges högsta beslutande församling”, skriver Busch. Men hon lägger också till, vad som ibland saknats, nyanseringar om det kontroversiella sammanhanget Livets ord: ”En del gjorde mig ont. Jag har också tagit gott med mig. Vänner och ett uppoffrande socialt engagemang som är värt otroligt mycket”.
Det låter lite som en uppväxt många av oss hade kunnat ha, i olika sammanhang, oavsett tro eller otro. En del gör oss ont, men vi kan också ta med oss det som är gott. Men det är nog att förvänta sig för mycket av Vänsterpartiet att de ska anta en sådan nyanserad hållning gentemot olika kristna och olika kyrkor, precis som partiledaren brister i förmåga att se nyanserna abortfrågan. Dadgostar verkar inte ha några problem med att vara omslagsperson för religionsförakt. Men det är hon ju heller knappast ensam om i Sverige i dag. Tyvärr.
[ Frida Park: Svenska skolbarn attackeras för sin kristna tro ]
