”Det är lätt att bli cynisk va?” Frågan har dykt upp med jämna mellanrum under mina år som journalist och publicist. Och visst, när man som journalist, eller för den delen som nyhetskonsument, ständigt möter en värld som verkar falla samman och där både institutioner och makthavare sviker, kan en cynisk hållning framstå som det enda vettiga. Att se igenom allt och aldrig vänta sig att människor ska vara goda blir ett skydd mot besvikelse.
I vår tid omfamnar vi gärna den mycket romantiserade cynismen som vi möter i populärkulturen. Vi ser den i internationella serier som Succession, där varje handling är driven av maktbegär, eller i The White Lotus, där relationer präglas av manipulation och själviskhet. Eller i svenska Snabba Cash där cynismen framställs som en slags överlevnadsstrategi – en värld där pengar, makt och lögner styr allt, och där hopp och förtröstan framstår som farliga svagheter.
Krassa, osentimentala, illusionslösa hjältar framställs som klarsynta, realistiska och smarta. Som något att eftersträva i sitt eget liv. Men denna känslokalla livsåskådning lämnar ofta sina hjältar ensamma.
Vi kan alla fråga oss vad det är som ligger bakom cynismens lockelse? Det cynikern ser behöver inte vara fel. Bibeln beskriver en fallen värld – en plats där hyckleri, ondska och svek är verkligheter. Det är sant att vi inte alltid lever som vi borde.
Men det är bara en del av sanningen. Det mest avgörande är att det också finns verklig godhet, skönhet och hopp, ett av bevisen på att Gud fortfarande verkar i världen.
Och här ligger cynismens farligaste konsekvens: den förnekar möjligheten till försoning och förändring.
— Felicia Ferreira
Cynikern avfärdar hopp som naivitet och tron på en god Gud som en svaghet. Den moderna cynikern menar sig kunna se igenom Guds existens. Och här ligger cynismens farligaste konsekvens: den förnekar möjligheten till försoning och förändring. Världen reduceras till sina mörkaste delar, och människan lämnas ensam med sin misstro.
Modern forskning visar dessutom att cynism inte är synonymt med kompetens, tvärtom är de minst cyniska de smartaste. I en studie av socialpsykologen Olga Stavrova, The Cynical Genius Illusion, fann man en negativ korrelation mellan cynism och kompetens i en majoritet av undersökta länder. Stavrova påpekar att medan cyniker sällan blir lurade, saknar de också förmågan att dra fördel av samarbete – något som kräver förtroende.
”Många ser att cyniker aldrig har riktigt fel och aldrig blir lurade och drar slutsatsen att de är kompetenta. Men vad de inte ser är att cynikerna aldrig vinner de fördelar som kommer av samarbete, för det är inte lika uppenbart.” sa Stavrova till Dagens Nyheter 2018.
Vi ser cynismens frukter tydligt i vår tid. Ensamhet, eftersom relationer kräver förtroende; apati, eftersom inget verkar vara värt mödan; bristande empati, eftersom goda gärningar inte spelar någon roll. Krig, hat och världsledare som gör allt annat än att inge tillit och mellanmänskligt förtroende spär på upplevelsen att allt är ett cyniskt spel.
I ett samhälle där underhållning är en av vår tids gudar blir cynismen en bekväm, men farlig väg. Här blir den kristna tron och människosynen en motkraft. Bibeln kallar mänskligheten till något annat. Inte till att vara naiva optimister, men inte heller till att vara förhärdade skeptiker. Tron är realistisk. Genom att erkänna syndens djup kan vi lita till nådens höjd.
Där cynikern stannar vid att se igenom allt, kan den som tror se helheten – fallet, försoningen och hoppet.
[ Debatt: Om det magiska inte får existera blir verkligheten krass och cynisk ]
