Ledare

Förstår vi hur unik den ekumeniska utvecklingen i Sverige är?

Öyvind Tholvsen: Ekumeniska centrets betydelse får inte underskattas

När Sverige firar ekumeniken i år har mycket hänt sedan 1925 då ekumenik var en angelägenhet för endast delar av den kristna kyrkan. I Stockholmsmötet för hundra år sedan var ytterst få av väckelserörelserna och de nya frikyrkliga samfunden med. Nu har den ekumeniska samhörigheten på ett helt annat sätt blivit heltäckande och inkluderar Katolska kyrkan och i princip alla frikyrkorna i Sverige.

Många kanske inte förstår hur unik den ekumeniska utvecklingen är framför allt inom frikyrkofamiljen i Sverige. Två fenomen utmärker sig. För det första att så många församlingar lokalt har gått samman. Utvecklingen började redan 1969 och sedan dess har anslagsvis mellan fyra- och sexhundra församlingar förenats med en eller två andra. Det är svårt att komma på andra länder som sett detta ske i samma omfattning.

För det andra har vi sett två stora sammanslagningar av hela samfund som inneburit att sju samfund blivit två samfund. Först ut var Helgelseförbundet och Fribaptistsamfundet som gick samman och få år senare även fick med sig Örebromissionen och bildade det som nu är Evangeliska frikyrkan. Därefter följde Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionsförbundet som bildade det som nu heter Equmeniakyrkan. Sedan ska vi också komma ihåg att Svenska Frälsningsarmén som tidigare var ett eget litet samfund och som ej ska förväxlas med mer kända Frälsningsarmén, också införlivats i Missionsförbundet och senare Equmeniakyrkan. Enhet har prioriterats och styrkan i att stå samman i missionsuppdraget har av samfundens årskonferenser vägt tyngre än behovet av att bevara sin särart.

Enhet har prioriterats och styrkan i att stå samman i missionsuppdraget har av samfundens årskonferenser vägt tyngre än behovet av att bevara sin särart

—  Öyvind Tholvsen

Sveriges kristna råds (SKR) utveckling synliggör också ekumenikens ökande styrka. De senaste tjugofem åren har Pingströrelsen, Evangeliska frikyrkan och Vineyard intagit en tydlig och självklar plats i SKR. Även Sjundedagsadventisterna och Trosrörelsen har välkomnats som observatörer. SKR är numera den klart viktigaste mötesplatsen mellan samfunden som kan uttala sig med styrka i frågor som kristenheten tillsammans ställer sig bakom.

Nyheten om att Ekumeniska centrets ekonomi gungar är därför oroväckande. Ekumeniska centret i Alvik i Stockholm har en stor betydelse som mötesplats för kristenheten i Sverige. Här håller SKR till som centrets självklara mittpunkt, men symboliken i att Pingströrelsen delar hus med Equmeniakyrkan är stor. Att dessutom ytterligare tio kristna organisationer också finns där, gör något med det ekumeniska klimatet i Sverige. Kafferastekumenik ska man inte underskatta.

Att Studieförbundet Bilda ska flytta in är en lovvärd utveckling. Bilda är i ekonomiska termer en av de största ekumeniska organisationerna i Sverige. De förvaltar stora summor varje år i offentliga medel till folkbildningsuppdrag inom främst ortodoxa kyrkor, Katolska kyrkan och frikyrkorna. Med flytten till Ekumeniska centret kan Bilda komma ännu närmare sina medlemsorganisationer. Det är helt nödvändig för att studieförbundet ska fortsätta utvecklas som en folkbildande kraft på kristen grund i framtiden.

Såklart är det tråkigt att Diakonia väljer att flytta bort från centret och en av sina två huvudmän, Equmeniakyrkan, mitt i en mycket besvärlig ekonomisk situation. Bilda väljer att flytta till centret av ekonomiska skäl när Diakonia väljer att flytta från centret av samma skäl.

En grupp troende ber och dricker kaffe

Gungningarna på Ekumeniska centret är ett direkt resultat av den stora omläggning av samhällskontrakten som den sittande regeringen med stor kraft genomför. Många av organisationerna, med Diakonia och Bilda som kanske de främsta exemplen, får betydande statliga bidrag som nu minskar. Det finns ett samband mellan ändringarna på Ekumeniska centret och nermonteringen av relationerna mellan civilsamhället och staten som vi på ledarplats i Dagen har följt och har starka invändningar emot.

Sverige blir fattigare med svagare kyrkliga organisationer och aktörer

—  Öyvind Tholvsen

Sverige blir fattigare med svagare kyrkliga organisationer och aktörer. Ett minskat beroende av statliga medel gör också det tydligare att kyrkor och kristna organisationer behöver bli en ännu mer frimodig och självständig röst i det nya Sverige som växer fram. Allt måste landa i att församlingar, samfund och kristna organisationer först och främst ställer sig frågan vad deras bidrag till samhället är, mer än vad staten kan ge i bidrag till kyrkorna.

Detta är den stora fråga som alla kristna samfund och organisationer som delar gemenskap behöver fortsätta jobba utifrån. Att många av de också delar hus, skulle nog glatt de svenska delegaterna från Stockholmsmötet 1925. Det uppfyller en ekumenisk vision.

Fler artiklar för dig