Om det vore val inom kort skulle Socialdemokraterna ha goda chanser att kamma hem röster på sin skolpolitik. Skolan brukar annars vara en (l) iberal paradgren. Den 27 januari meddelade Magdalena Andersson att S kommer prioritera ett vinstförbud i skolan och att den statliga styrningen måste öka. Det i sig är inga nyheter för att komma från S, och inte heller är de ensamma om förslagen. Liberalerna driver nästintill samma sak.
Johan Pehrson (L) som tidigare stöttade regeringen Andersson, men som nu ingår i Tidöregeringen, tog över skolministerposten i halvtid och sa i oktober att han inte utesluter att vinstförbud blir resultatet när den pågående utredningen landar sitt resultat i mars. Att staten behöver ta över huvudmannaskapet från kommunerna har varit (l)iberal politik länge.
Det förslaget gillas dock inte av regeringskollegorna i Tidöregeringen. Inte heller av lärarfacket Sveriges lärare. Många lärare reagerar instinktivt på politiker som vill detaljstyra. Det är ju lärarna som vet hur skolan bäst ska styras – inte storebror staten. Men, kan man få till mothugg, är fritidspolitiker i skolnämnden kunnigare på att styra skolan än heltidspolitiker som inte gör något annat än bedriva skolpolitik på nationell nivå? Det kan man ju fråga sig.
En annan Persson – Göran – (S) lade sin röst på kommunpolitikerna en gång i tiden. Då var det han som var skolminister och han drev igenom kommunaliseringen av skolan med bara fem rösters marginal. I dag säger S att de har varit naiva och Magdalena Andersson skyller gärna på vad hon kallar för SD-regeringen (sic!). Helst vill nog S glömma att det var de som beredde marken för det friskolesystem vi har i dag.
Helst vill nog S glömma att det var de som beredde marken för det friskolesystem vi har i dag.
— Frida Park
Även lärare har ibland kort minne. ”Marknadsexpeiment” är ett ord som gör att Andersson når in i lärarrummen. De som arbetar i kommunala skolan är ofta trötta på att se den urholkas i takt med att stora friskolekoncerner etablerar sig i kommunen och dammsuger upp elever med resursstarka föräldrar. Likaså finns det en bild av att kommuner tvingas skära ned på skolan eftersom pengarna som skulle gått till att hjälpa elever i behov av stöd nå målen i stället går till kapitalister och skatteparadis. Alltså applåderar inte så få ”vinstförbud”.
Det var bara en liten detalj: vinstförbud för att öka måluppfyllelse är ingen självklarhet. Experter menar att de förslag man hittills lagt om vinstförbud är tandlösa och går att runda enklare än ett frivarv på brännboll. Snart kommer det presenteras en utredning om det går att hitta andra vägar.
Då är Socialdemokraternas förslag om nationella riktlinjer om personaltäthet och klasstorlek mer realistiskt, inte minst för att öka arbetsron för elever och förbättra arbetsmiljön för lärare som går på knäna.
Trots lärarbrist varslades 1 500 personer om uppsägning från skolan fram till augusti 2024. Lärartätheten minskar. Helt visst kommer det minskade barnafödandet på sikt tvinga skolan att anpassa sig för mindre barngrupper. Men nedskärningarna de senaste åren beror oftast på att kommunerna inte får budgeten att gå ihop. Statsbidragen räcker inte till, klagar kommunpolitikerna. Och inflationen har gjort sitt. I det krisläge skolan befinner sig i finns det nog en och annan som känner sig lockad av Magdalena Anderssons förslag.
Och det vet man ju hur det är med känslor, de tenderar ibland att spela större roll än fakta. Större roll än om huruvida skolans problem beror på Socialdemokraterna eller ej, större roll än om Socialdemokraternas skolpolitik ens är bra eller ej. Trots likheterna mellan S och L är nog Johan Pehrson ändå lättad att det inte är val nästa vecka.
