2025 har inletts i moll. Under årets första månader har över 30 sprängningar drabbat Sverige. Mot lägenheter, bostadshus och barnrum har bomberna kastats. I storstad såväl som i småstad. Skadorna är inte bara materiella. Människors känsla av trygghet i sina grannskap, sina hem, rubbas. Rädsla och oro sprider sig efter varje nyhetsinslag där ständigt nya dåd rapporteras.
Bakom sprängningarna ligger gängkriminella gangsternätverk som inte drar sig från att använda unga, företrädesvis pojkar, för att placera ut sina sprängmedel. Syftena med flera av de senaste attentaten tycks vara att utpressa och hota enskilda och företag på pengar. Ledarna, som ofta sitter och styr sina nätverk på bekvämt avstånd, tycks inte ha några problem när det gäller att hitta nya unga medlemmar att springa sina ärenden. De potentiella rekryterna till gängen är många och villiga.
Explosionerna i januari följer på flera år av en lika oroande som tilltagande brutalitet. Raden av blodsdåd är lång. Den 39-årige pappan som sköts framför ögonen på sin tolvåriga son. Den lika gamla flickan som mördades av tre män på McDonalds. En granat som kastades in i en barnfamiljs trädgård.
Det är svårt att titta på situationen utan att känna nöd. Nöd för dem som drabbats men också för ett land som förlorat något. Ett land där något brustit. Det är något fel när vuxna rekryterar barn till soldater. Barnsoldater som för krig mot civila, oskyldiga människor. Som fostras in i en världsbild där liv är billiga och pengarna snabba. Det är något som är trasigt med samhället när unga inte längre fostras av sina föräldrar utan skolas in i mörka handlingar av gängledare helt utan moralisk ryggrad. Det är något som gått sönder i samhället när unga inte längre drömmer om en framtid byggd på studier och ett hederligt arbete utan i stället väljer maffians värld.
[ Frida Park: Gör om särskilt utsatta områden till särskilt utvalda ]
Sverige är drabbat, men det är inte den svenska staten som främst sitter på verktygen att på djupet stoppa våldet. Vi är i vårt land vana att staten på något sätt ska lösa de flesta av våra problem. Från vagga till grav. Men detta är satt i förändring och det märks inte minst när det handlar om skjutningarna, våldet och explosionerna.
Tjänstemän, politiker och myndigheter kan göra en del när det handlar om att vända utvecklingen, men de kan inte omvända människors hjärtan.
— Steven Crosson
Tjänstemän, politiker och myndigheter kan göra en del när det handlar om att vända utvecklingen, men de kan inte omvända människors hjärtan. Den makten, att radikalt få en person att bryta upp från en destruktiv livsstil, är inte kommunens. Den bästa, den effektivaste, åtgärden mot gängen är många såväl i som utanför kyrkan överens om är ingen mindre än Jesus. Därför blir varje böneträff, varje söndagsgudstjänst, varje aktivitet i kyrkan en potentiell öppning för de gängkriminella att träda in i, och vända om.
[ Ledarpodden: Många är överens om att Jesus är bästa åtgärden ]
Kyrkan kan göra mycket. Staten en del. Men det är inte staten som fostrar barn. Det är föräldrarna som har i uppdrag att leda sina barn att bli goda människor och fungerande samhällsmedborgare; att med kärlek och gränser guida de unga in i vuxenvärlden. Det är i familjerna som barnen får till sig etik, tro, värderingar, en moralisk grund att stå på och kunskaper att kunna skilja rätt från fel.
Ska våldet på sikt kunna vändas behöver föräldrar leda sina barn rätt och sträcka ut en hand till omgivningen i de fall de själva behöver hjälp. Det omgivande samhället – stat såväl som civilsamhälle – måste bli bättre på att i tid erbjuda stöd till de mammor och pappor som behöver utbildning, råd och avlastning i det ibland mycket svåra arbetet att vara förälder.
