I slutet av januari sköts Salwan Momika ihjäl. Momika gjorde sig internationellt känd för att ha bränt koraner. Ännu är mycket oklart gällande mordet, även om polisen uppger att bilden börjat klarna. Vem som legat bakom och varför är inte fastslaget. Vad som däremot står klart är att Momika levt med dödshot under lång tid på grund av hans handlingar, vilka uppfattas som hädande av många muslimer både nationellt och internationellt.
Dagen efter mordet var det meningen att domen mot Momika och dennes medhjälpare Salwan Najem skulle meddelats men detta kom på grund av dådet att skjutas upp. När dom väl meddelades har Momika varken friats eller fällts på grund av dennes bortgång. Najem däremot har fällts för hets mot folkgrupp i en dom som bland annat yttrandefrihetsexperten Nils Funcke har kritiserat. Funcke, som ställer sig frågande till domen, menar att Najems handlande legat inom ramen för vad som är tillåtet avseende religionskritik.
När man tar del av domen är det flera av Salwan Momikas formuleringar om muslimer som är uppenbart olämpliga. I vissa fall går de – eventuellt – över gränsen till det som i dag skulle kunna klassas som hets mot folkgrupp. Detta ursäktas inte att flera av uttalandena kommit i en hetsig situation med en upprörd publik (där även dödshot gentemot koranbrännaren uttalats).
[ Dom mot koranbrännare får debatten att blossa upp ]
Men när det gäller Najem är det svårare att se att denne skulle ha varit i närheten av hets mot folkgrupp. Vad Momika har sagt och gjort är inte samma saker som Najem har gjort och då är det olyckligt att personernas olika handlingar klumpas samman.
Najem själv menar att han inte haft som avsikt att visa missaktning mot muslimer utan mot islam och Koranen. Domstolen håller inte med och menar att Najems agerande inte har varit en del av en ”saklig och vederhäftig debatt”. Domstolen resonerar kring att missaktning visas genom förtal, kränkning och skändning, och menar att detta varit att visa missaktning.
Visst är det som kristen lätt att förstå och känna empati med troende muslimers känslor när det heliga och dess symboler hanteras respektlöst. Frågan om koranbränningar har också engagerat många kristna som i solidaritet med andra troende tagit till orda. Sveriges kristna råd meddelade 2023 att man tog avstånd från koranbränningarna. Generalsekreterare Sofia Camnerin efterfrågade efter bränningarna en juridisk prövning om hets mot folkgrupp. Även biskop Åke Bonnier har efterfrågat en utredning om det går att stoppa koranbränningar med nuvarande lagstiftning. Här är dock viktigt att vaka över så att det inte i praktiken blir en återgång till hädelseförbud.
När det heliga kränks smärtar det. Så känns det för många kristna när biblar, kors och kyrkorum hanteras vårdslöst. Men trots det och trots alla goda intentioner är en ordning där religioner inte får kritiseras, må så vara sakligt eller osakligt, inte något önskvärt.
[ Frida Park: Visst kan en koranbränning vara ett hatbrott ]
Den som uppfattas att häda mot islam riskerar att dömas för hets mot folkgrupp. Men man riskerar också sin egen säkerhet. Salwan Momika levde under dödshot. Så gör även Salwan Najem och andra profilerade islamkritiker. Här kan man prata om två typer av hädelseförbud – ett juridiskt och ett i praktiken. Med så stora risker kan man fråga sig om det i dag är möjligt att uttrycka sig på ett sätt som riskerar att uppfattas som hädande mot islam?
Det är helt nödvändigt att kunna kritisera och även protestera emot religion.
— Steven Crosson
Märk väl att det faktiskt är skillnad att agera respektlöst mot en religion och mot dess utövare. När man talar nedsättande och hetsande om muslimer, judar eller hinduer är allt detta oacceptabelt och själva orsaken till att det behövs en hetslagstiftning. Lagen ska syfta till att skydda personer. Människor. Men vad lagen inte ska göra är att skydda religionen i sig.
Det är helt nödvändigt att kunna kritisera och även protestera emot religion. Fråga bara de första baptisterna, de första pingstvännerna eller någon av de många förnyarna som under årtusendena verkat inom Katolska kyrkan. I ett demokratiskt samhälle som värnar frihet och öppenhet behöver det till och med finnas utrymme även för kritik som är smaklös eller olämplig. Också den osakliga och osmakliga kritiken av idéer och religioner, inklusive islam, behöver få utrymme.
