Den stora frågan för ledare i kyrkan under 1990 och 00-talet var hur vi kunde göra evangeliet och församlingslivet relevant för människor som inte var vana vid att gå i kyrkan. I kölvattnet av sekulariseringen av Sverige insåg fler och fler att medelsvensson inte längre har nämnvärd kunskap om den kristna berättelsen och den kristna trons innehåll.
En viktig barriär för många som behöver överskridas, är det kristna språket. För en som inte är van, är att komma in i en kyrka som att komma in i en helt ny språkvärld. Vi talar Kanaans tungomål, som vi inom kyrkan lite kryptiskt påpekade.
Vi är många som har skärskådat psalmboken eller de projicerade lovsångstexterna och tänkt för oss själva: Skulle min granne förstå detta? Vad tänker hon som sitter framför mig och som inte verkar van vid att gå i kyrkan? När vi sjunger att ”Det finns underbar förlossning i det blod som göts en gång” eller om ”Lejonet av Juda” och om ”Guds lamm” tänker vi lätt att en ovan måste känna sig helt utanför.
[ Bibelöversättarna: Vi brottas med att skapa ett inkluderande språk ]
Under en period var det en viktig poäng att försöka hitta andra vardagliga ord som inte upplevdes som kryptiska. När Svenska bibelsällskapet nu börjar närma sig utgivning av en ny bibelöversättning klargör de att de har som mål att behålla centrala teologiska begrepp eftersom de ”tillhör den kristna trons fundament (…) trots att de kan vara svåra att förstå. Den grekiska grundtexten är präglad av ett religiöst språk och vi vill översätta för en vuxen, mogen människa – sådana som Paulus skrev till”, som en av primäröversättarna, Mikael Tellbe, säger till Dagen.
Ivern efter att göra kyrkans språk mer lättsmält och tillgängligt har avtagit. I dag hörs i stället andra röster som det finns goda skäl att heja på. De vill värna den bibliska språkvärlden. Jesus beskriver evangeliet som ”att Guds rike är nära”. Att komma till tro i dag är lite som att flytta in i ett annat land.
Alla som flyttar till Sverige behöver ta in nya begrepp och ett persongalleri knuten till landets historia som de inte hört förut. Gustav Vasa och Olof Palme, stormaktstiden, folkhemmet, fika och detta prat om att fem myror är fler än fyra elefanter är allt tämligen oförståeligt för en nyinflyttad. Men vill man förstå ”Svea rike” på djupet är det bara en sak att göra: Utforska detta.
Det är befriande att se den nya mer trygga kristenheten med större tro på Guds rikes enorma evangelium som har kraft att förvandla enskilda liv, familjer, städer och nationer. I stället för att ängsligt anpassa sig och försöka göra sig relevant, vågar flera tro på såväl Guds Andes kraft och människors förmågor att ta in nya språk.
Ledarskapet måste se till att det finns gott om ”SFI-klasser” i våra kyrkor.
— Öyvind Tholvsen
För dem som flyttar till Sverige och vill lära känna riket och bli en aktiv medborgare i det, är det en självklarhet att också lära sig språket. Och med språk lär man sig också kultur. Hon är nyfiken på alla ord och begrepp som inte direkt har en motsvarighet i landet hon kommer från. Och genom detta öppnar sig nya vyer och möjlighet att bli en rikare människa med ett mycket bredare perspektiv.
Många som följer människors väg till tro kan berätta att det är just detta som sker när en människa kommer till tro. De blir delaktiga i en helt ny historia som är helt avgörande att få höra för att förstå det riket de blivit del i. I denna historia finns det några begrepp och personer de aldrig tidigare hört om förut, men som nu blir avgörande för att ta in sin identitet som medborgare i Guds rike.
Därför behöver vi inte oroas över att ovana gudstjänstdeltagare får höra om Babels torn och Nebukadnessars lejongrop. Eller att de får sjunga med i sånger om salighet, lamm och den stora skaran klädd i vitt. Däremot måste ledarskapet se till att det finns gott om ”SFI-klasser” i våra kyrkor. Och i vår tid borde detta vara ett av förkunnelsens huvudändamål: att hjälpa nyanlända in i Guds rike att få grepp om och bli delaktiga i den enormt rika kultur av tro, hopp och kärlek som finns gömd i den ovärderliga skatt av ord, uttryck och persongalleri som den bibliska historien är så full av.
